facebooktwittermail

Dialog med Arla efterlyses

Trettiofem års utveckling av ekoregler visar att det krävs öppen dialog för att skapa bra regler. Varför ska då Arla göra hela arbetet med ekoregler och Arlagården utan insyn? Jag ser fram emot en lyhörd dia­log för att stärka förtroendet för Arla, skriver mjölkbonden Mats Tobiasson.

FOTO: HÅKAN LINDGREN

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Inger-Lise Sjöström skriver i ATL i en replikmin artikel att beslut tas efter intern diskussion med medlemmarna. Bra!

På ekowebbinariet i våras fick ordförande Jan-Erik Hansson frågan om regelförslag kunde diskuteras med medlemmarna. Han hade tyvärr ett helt annat och mycket kort svar på frågan: ”Nej.”

När sedan Arla kommer med nya regler med tre månaders varsel går det inte att tala om dia­log med medlemmarna. Antingen får Jan-Erik Hansson och Inger-Lise Sjöström prata ihop sig lite bättre, eller också är det så att bara vissa medlemmar får diskutera. Vilka? Vi andra hänvisas ju till diskussion i medierna.

LÄS OCKSÅ: ”Arla har satt sig i knäet på aktivisterna”

LÄS OCKSÅ: ”Arla borde ta hjälp när de utvecklar ekoregler”

LÄS OCKSÅ: ”Vackra ord räddar inte mjölken”

LÄS OCKSÅ: ”Ägarnas hälsa lika viktig som kornas, Arla”

Om alla regler ska vara lika för alla borde vi apropå snökaoset för cirka tio år sedan, när även danska tak rasade, kräva att snölastkrav för Jämtland införs i alla Arlaländer med tre månaders varsel. Att bli krossad är värre för en ko än att vara uppbunden. Ändå skulle nog många protestera. Varför accepterar Arla inte att regler anpassas efter lokala verkligheter?

Inger-Lise Sjöström har helt rätt i att ekokonceptet behöver utvecklas. Redan 1983 talade till exempel Kungliga Tekniska högskolan om att klimatproblemen kunde ändra förutsättningarna för att använda förbränningsmotorer, och Krav (där Arla är medlem) borde ha skärpt dessa regler för länge sedan.

Trettiofem års utveckling av ekoregler visar att det krävs öppen dialog för att skapa bra regler. Varför ska då Arla göra hela arbetet med ekoregler och Arlagården utan insyn? Färre synpunkter medför större risk för sämre regler och sämre utveckling av Arlas affärer. Varför riskera det? Och varför får inte alla medlemmar viktig information?

EU kommer sannolikt att ge små uppbundna gårdar dispenser även i framtiden. När får vi se Arlas beslutsunderlag gällande uppbundna kor, inte bara påståenden om konsumenters upplevelser? Sådana påståenden bygger på lika svagt underlag som Djurskyddslagen, där föreskrifter inte behöver bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet utan kan bestämmas av politiska behov (se proposition 2017/18:147, sidorna 69–71).

Jag ser fram emot en lyhörd dia­log, gärna i ett internt forum och snart, i god tid för att stärka förtroendet för Arla före årsmötet.

Mats Tobiasson, mjölkbonde