Det är ekonomiskt tuffa tider för kommunerna, vilket innebär neddragningar och svåra prioriteringar inom den kommunala välfärden. Inflationen har drivit upp det allmänna kostnadsläget vilket inte minst har satt avtryck på matpriser.
Det har, dessvärre, gått ut över den mat som serveras våra barn i skolor och förskolor vilket många rapporter i media har vittnat om.
I Kils kommun, rapporterade Sveriges Radio förra hösten, hade kostnaderna för skolmaten ökat med 18 procent från januari till oktober i fjol. Och för att klara av kostnaderna blev det mer grönsaker till lunch. Ett sätt var att byta ut animaliskt protein mot vegetariskt protein, berättade köksledaren Maja Hallberg.
Och Maja är inte ensam bland måltidsansvariga om att ha fått prioritera bland utgifterna för skolmaten.
Enligt en undersökning som Skolmatskommissionen – en fristående utredning som ska lämna förslag på hur fler skolbarn får och tar del av en hälsosam och näringsriktig kost i skolan, finansierad av LRF Mjölk – låtit genomföra förväntar sig 9 av 10 kostchefer att de kommer att tvingas till kraftfulla försämringar i sina kommunala skolmatsalar, om de inte får mer resurser för skolmaten.
Lite senare samma höst rapporterar Sveriges Radio att forskare från Sverige och Zimbabwe gett ut en kokbok för att locka fler unga och urbana afrikaner att äta insekter (!) – bekostad med medel från Sida.
Det verkar vara ett initiativ som gillas av SR:s klimatreporter Marie-Louise Kristola. I inslaget får vi höra att ”gräshoppor, skalbaggar och andra insekter är ofta en effektivare och klimatsmartare proteinkälla än nötkött”, med hänvisning till kokboks-forskarna.
Och fortsätter Marie-Louise Kristola lite senare i reportaget: ”Nötboskap kräver mycket mer resurser i form av land, foder och vatten än om man föder upp exempelvis syrsor för att få protein. Dessutom blir det inga utsläpp av växthusgaser till skillnad från idisslande nötboskap som producerar stora mängder metan”.
Sedan Ulf Kristersson (M) blev statsminister och Johan Forssell (M) blev biståndsminister har det varit ett himla liv om den svenska biståndspolitiken.
Unionens medlemstidning Kollega slog exempelvis på trumman och menade att ”regeringens kursändring i biståndspolitiken slår brutalt mot mindre hjälporganisationer, som tvingas säga upp personal och lägga ner internationella projekt”. Bakgrunden var att regeringen har skurit ned kraftigt i den del av biståndet som har finansierat information om biståndet – av svenskar till svenskar.
Biståndsministern menade i stället att pengarna gjorde större nytta i Ukraina. En ganska rimlig prioritering kan man tycka.
Och på tal om prioriteringar. När biståndspengar kan finansiera utgivandet av en insektskokbok som ska få ”unga och urbana afrikaner” att äta insekter verkar det finnas mer att städa upp.
Det man sparar kan sedan läggas på annat, förslagsvis svensk skolmat.