facebooktwittermail d

”Framtidens jordbrukskonflikter syns i väster”

Vi bör inte tro att Sverige är en egen ö i världen. Vår framtida jordbrukspolitik och konsumentmönster påverkas av tankarna som frodas i USA och Storbritannien.

Vild satsning i Storbritannien. FOTO: PENELOPE BARRITT/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Framtiden finns i USA. De nya maträtterna vi äter, den senaste tekniken vi använder och de revolutionerande tankarna vi funderar på har ofta sitt ursprung i Amerika på det ena eller andra sättet.

Matidéer som bondens egen marknad, närodlat och vegetariska måndagar i skolorna kommer från USA. Det gör även tekniken som har revolutionerat världen.

Facebook föddes i ett studentrum på det mytomspunna Harvarduniversitetet 2004. Nästan hälften av Nobelpristagarna inom de tre naturvetenskaperna kommer ifrån USA. Och på det jordbrukstekniska området är amerikanska tillverkare i absolut framkant.

Även den som vill göra samhälleliga eller idéhistoriska prognoser bör blicka över Atlanten. Många av de nya tankarna kommer västerifrån, som finansmannen och ekonomiprofessorn Björn ”Nalle” Wahlroos uttryckte det när han sommarpratade i Sveriges Radio för ett antal år sedan.

Wahlroos beskrev att de nya tankar som förändrar världen ofta har sitt ursprung på ett universitetscampus i USA. Sedan sprids de och landar i England för att fortsätta sin väg österut. Några exempel är studentradikalismen på 1960-talet, miljörörelsen på 1970-talet och nyliberalismen på 1980-talet.

Sentida idéer som påverkar svenskt lantbruk har gjort samma resa från USA till Storbritannien. Som Conservation Agriculture. Eller vurmen för att återförvilda natur (på engelska: rewilding), en tanke som gör allt större avtryck i miljöpolitiken. I Skottland pågår enorma förvildningsprojekt, vilket kan ses som en mer radikal fortsättning på den svenska miljödebattens vurm för urskogar.

Ska vi begripa oss på vilka idéer som kan forma framtidens svenska lantbruk lär Storbritannien vara en bra plats. Det är dit de amerikanska tendenserna som är värda att ta på allvar först kommer till Europa, och det är där de i viss mån formas efter europeiska förhållanden.

Vi bör inte tro att Sverige är en egen ö i världen. Vår framtida jordbrukspolitik och konsumentmönster påverkas av tankarna som frodas i USA och Storbritannien.

En debatt som pågår i Storbritannien och som vi därmed även lär märka allt mer av här under kommande år är den om hur framtidens lantbruk ska se ut. I den brittiska affärstidningen Financial Times skildrades nyligen hur vi står inför en punkt där lantbruket kan komma att behöva förändras i grunden, något som på olika sätt beskrivs i tre nyutkomna brittiska böcker som har fått stort genomslag.

Två av dessa böcker är Land Healer och Rooted, skrivna av Jake Fiennes respektive Sarah Langford, som på olika sätt argumenterar för ett regenerativt jordbruk. Ett annat perspektiv ges i boken Regenesis av George Monbiot, som förespråkar global veganism och att stora delar av världens jordbruksmark förvildas.

Och hur galna förslagen än kan låta – att avveckla matproduktionen när befolkningen växer – så bör de tas på allvar. För allt fler verkar tjusas av idéerna om att människan ska ha så lite som möjligt med naturen att göra. Att brukandet av naturen ifrågasätts till förmån för bevarande kan också sätta stora avtryck.

Tesen som lyftes i Financial Times var att sedan människan blev bofast och började odla jorden har det huvudsakliga syftet med jordbruket varit glasklart – att producera mat till människor och djur. Nu är det inte lika självklart. En radikal förändring kan vänta framöver, som ett resultat av klimatkris och förlust av biologisk mångfald.

En ödesfråga inför framtiden kan bli om bönderna kan förena rollerna som matproducent, naturvårdare, koldioxidinfångare, turistföretagare och nav i lokalsamhället.

Denna allt mer uppsplittrade lantbrukarroll är visserligen inte ny. Agronomen och miljöprofessorn Johan Rockström kallar svenska lantbrukare för planetskötare. Turism har under årtionden sålts in som ett ytterligare intäktsben för svenska gårdar, men få har lyckats. Möjligheterna att på marknaden få betalt att binda koldioxid eller för att skapa och vårda ett artrikt landskap är sådant som ännu är i sin linda.

Det nya nu är dock den radikalism som vill driva på förändringen, inte sällan pådriven av en opinion utan några kopplingar till jord- och skogsbruk.

För att kunna säkra mat på bordet i framtiden behöver lantbruket inte bara öka produktionen. Striden kommer även att behöva tas mot de idéer som når oss västerifrån.

Läs också

Läs fler Ledare här