Det blev onödigt svårt i år

Den 21 maj i år stängdes ansökningarna på SAM internet, ansökningstjänsten för jordbruksstöd. Detta efter en rörig period med många tekniska problem, dubbla budskap och stor förvirring kring vad som verkligen gällde för olika typer av bidrag.

Rådgivningsfirmor som Hushållningssällskapet har själva larmat vid en rad tillfällen om missförhållanden som rått under årets ansökningsprocess. Snart är det dags för alla kontrollanter från länsstyrelsen att komma ut och kontrollera de uppgifter som lämnats.

En ny process och ett nytt magont för många. Kommer man få en bra kontrollant som tittar på det som faktiskt är viktigt och gör en rättvis bedömning? Eller blir det en nitisk typ som ser det som sitt jobb att leta så många fel som möjligt, trots att många är beroende av stöden och att de kommer i tid?

Dessa stöd och bidrag har blivit en allt större del av lantbruket och allt fler tvingas idag förlita sig på dem för en viktig del av sina intäkter. Det är i sig problematiskt och skapar inte sällan märkliga incitament.

De flesta har en bild av jordbruk som att det ska handla om att producera livsmedel och råvaror, försörja befolkningen, hålla landskapet öppet, vårda naturbruksvärden.

När EU och jordbruksverket istället bestämmer att man ska säg, få mer pengar för att låta mark ligga i träda än för att odla upp den, skapar vi ett system med helt andra incitament. Där stora markägare bland den brittiska adeln får mer skattepengar än aktiva näringsidkare.

Många delar av jordbruksstödens utformning kan ifrågasättas, om de verkligen tjänar värden som miljön och kulturlandskapet.

Dessutom är det frustrerande att se hur blanketterna, ansökningarna och kontrollanterna bygger sitt eget ekosystem där de försörjer varandra. Det sägs att det IT-systemet som byggts för Cap och årets ansökningar är ett av de största i landet hittills. Ändå har det krånglat och kraschat och tvingat Jordbruksverket att skjuta upp sista anmälningsdagen.

Lantbrukarna själva har inte bett om att tvingas lägga arbetstid på att fylla i uppgifter på någon hemsida och sedan valla runt kontrollanter, men de blir en del av det självvattnande systemet vare sig de vill det eller inte, för att konkurrenskraften i övrigt försvagats och därmed gör bidragen nödvändiga.

Det finns alltså mycket i systemet att ifrågasätta och vara kritisk mot. Varför vi inte heller ska glömma att systemet vi har idag ytterst kommer av beslut från politiker och myndigheter.

Det finns med andra ord en möjlighet att påverka och påpeka de mer dysfunktionella delarna. Det måste också vara ett område för LRF att jobba med, påverka makten bakom systemets utformning.