facebooktwittermail

Det är i städerna de nya bönderna finns

Sveriges bönder bor i Stockholm, Göteborg och Malmö. De är nysvenskar och bär på nyckelkompetens som behövs i omställningen till ett mer bärkraftigt Sverige. Inte minst landsbygdsutvecklingen behöver den växande urbana nybonnigheten som drivkraft.

På senare år har begreppet grön integration upprepats som ett mantra i projektansökningar och högtidstal. Utgångspunkten är just ovanstående konstaterande att staden är full av bönder och att väldigt många av dem kommer från andra länder.

De är inte medlemmar i LRF och har inte gått på SLU eller lantbruksskola, men är lika fullt bönder med gediget kunnande om djur och odling.

Idén att denna ytterområdesresurs med dålig ekonomi och utanförskap skulle berika Det nya matlandets landsbygd är inte dum. Frågan är hur strategin att få dem till landet ska se ut.
Stadsbönderna måste först lokaliseras och sedan mobiliseras. Solklart. Men nu inträder den stora förlamningen. De organ som arbetar med landsbygdsutveckling och bonneri arbetar per definition inte i städer där bönderna bor.

Länsstyrelsen vågar inte gå in i staden med hänvisning till program och tjänstebeskrivningar. Alla som arbetar med Leaderprojekt och tittat på kartorna som delar upp Trollhättan och Ystad i stad och land har gråtit och fnissat över denna förlamande kartografi.

Man måste klampa in i staden om man ska bygga landsbygd! Det är i staden människorna bor, där finns pengarna, där finns konsumenterna och där skrivs en stor del av agendan över rimlig samhällsutveckling.

För att locka nysvenskar in i den gröna sektorn måste Sverige berätta för dessa människor att kunskap om jordbruk är viktig och hedervärd. Det bästa sättet att göra detta är att
i staden visa att samhället tar den gröna ambitionen på allvar.

Över hela världen är urbant jordbruk en överlevnadsfråga, och FAO bedömer att urbant jordbruk är en strategisk fråga även för västerländska storstäder som Dresden, Lyon och Göteborg.

Låt oss med teoribildning och praktik utveckla det urbana och peri-urbana jordbruket som prototypverkstäder för en klokare livsmedelsförsörjning med tydlig koppling till den urbana konsumenten. Allt fler konsumenter vill dessutom vara producenter. De vill odla och hålla djur. Gärna tillsammans med den nysvenska expertisen.

Låt oss undersöka om det finns utrymme för en odlarkarriär från urban till peri-urban och vidare till den större skalans jordbruk. Eller kanske vill man vara verksam i alla de tre segmenten jordbruk?

Traktoruppfattningen att stadens jordbruk blott är odlingslek och sandlåda är förlegad. Stadsjordbrukets skörd är väsentliga volymer mat, vänskap, glädje, stolthet, klimatanpassning, självtillit och besöks­näring.

Stadens odling är strategisk samhällsutveckling och en viktig del i en fördjupad dialog om maten vi äter och relationen stad och land.

Niklas Wennberg
verksamhetsledare, Stadsjord