facebooktwittermail d

”Blir det ett fint avslut – eller konkurs?”

Det är fortfarande kris för mjölkproduktionen. Den som hävdar att tiderna är bra ser inte verkligheten, skriver Ina Holmgren. 

Inplastning av rundbalar, Norrbyås, Närke 2022.
I år betyder en bra vallskörd mycket för lönsamheten. FOTO: ANDERS GOOD/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

“Mjölkföretagen som lyckats väl med grovfoderskördarna borde ha alla förutsättningar för att rätta upp den dåliga inledningen på 2022 med en stilfull avslutning.” Så skriver Marcus Frennemark i en krönika i ATL den 4 augusti.

Och det skaver i mig. Så bönderna behöver ingen gödsel inför nästa odlingssäsong? Så bönderna behöver ingen mer diesel till tröskning, plöjning och höstsådd? För att inte nämna den dagliga körningen på gården samt samhällets förväntningar på plogade landsvägar i vinter.

Så stallar behöver varken vara upplysta eller uppvärmda i vinter? Och kraftfoder klarar väl våra djur sig också utan?

Bonden lever i samma samhälle som Svensson med skenande energipriser. Mjölkpriset har stigit men det har aldrig kommit i närheten till att täcka bondens ökade kostnader. Sjunkande priser på insatsmedel kommer att ge effekten av att mellanhänderna direkt kommer att sänka à kontopriset ut till bonden igen. Här blir ingen bonde rik i onödan.

Samtidigt står företrädare för jordbruket och lovordar att de ökade à kontopriserna och stödpaketen leder till en snabbare omställning i hållbar riktning. Sanningen är att det gynnar endast den avveckling av Sveriges bondekår som påbörjades långt innan inträdet i EU.

I årets vallar lyser gräset ljusgrönt ute på fält och klöverbladen vajar tätt i vinden tillsammans med mer ogräs än vad vi annars brukar skåda. Mångfald skriker en del, ogräs och örter är bra för pollinatörer, men annars är det en direkt effekt av vad höga kostnader på gödsel och skyddsmedel har gjort för årets och nästkommande års vallar.

På andra ställen tackar bönderna för ogräset, som kanske kan fylla några tomma magar i vinter om inget regn kommer snart. Den ekologiska krisen gör den ekonomiska än mer kännbar.

Det är fortfarande kris. Det är fortfarande fler bönder som kommer att stupa av de höga kostnaderna. Det är fler bönder som kommer behöva gå i konkurs i en ren effekt av världsläget.

Och vi är naiva om vi väljer att blunda för att det direkt kommer att få en effekt på den inhemska livsmedelsberedskapen. För att inte tala om den negativa effekten det ger på klimatet och vår levande landsbygd när böndernas ladugårdar ekar tomma.

Det är inte dags att ropa hej än. Det sägs att vi i höstens val ska rösta för dem som har det sämst ställt. Företrädare eller mellanhänder ska inte få avgöra om och när den här krisen är över.

Ina Holmgren

Uppsala

Marcus Frennemark svarar:

”Resonemanget om lönsamhet håller”