d
Ledare29 december 2023Kommentera

”Den lokala miljögruppen kostar grannarna miljoner”

Om det som händer i Stjärnsund i Dalarna är ett framtida Landsbygdssverige i miniatyr så är vi illa ute.

Stjärnsunds kyrka.
Misstron mellan grupperna är enorm i Stjärnsund. FOTO: EIVIND VOGEL-RÖDIN

Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Skymningen faller i den lilla mellansvenska byn Stjärnsund i Dalarna. Två föräldrar möts i den stökiga hallen på förskolan, de stampar av snön från skorna utan att titta på varandra. Tystnaden är kompakt. Föräldrarna delar en kärlek till den skog de i praktiken bor mitt i, samtidigt har de fullständigt olika sätt att se på den.

Ska naturen brukas, eller ska den bevaras?

Konflikten finns innanför förskolans väggar, i hur pedagogerna pratar om skog. Den finns i möten i mataffären, den finns i vägföreningar, i bygdegårdsmöten. Den tar sig uttryck i en känsla av otrygghet, i stress och faktiskt också i sjukdom.

I fokus står den lilla blygsamma och fridlysta orkidén knärot. Den lokala miljögruppen har inventerat tusentals exemplar i skogarna runt byn. Syftet är tydligt uttalat: att stoppa skogsbruk. På andra sidan står markägare som förhindras att bedriva sin verksamhet, utan att få ersättning. Intäktsförlusterna för stoppade avverkningar uppgår till miljoner.

Misstron mellan grupperna är enorm och bilden av vad som är ett lagligt och hållbart skogsbruk skiljer sig diametralt åt. Striden om vad som är rätt och fel utkämpas i myndigheternas handläggning, genom polisanmälningar, i domstolar, genom bevakning av vem som gör vad i skogen och på sociala medier. Det är ingen underdrift att säga att tonen för länge sedan har passerat det acceptabla. 

Det är lätt att kasta första stenen och lägga skulden på den lokala miljögruppen, inte minst om man själv är skogsägare. Väljer man att ta ett lite större perspektiv så kan man konstatera att det alltid kommer att finnas olika åsikter om vad vi ska ha skogen till, i grunden är det sunt. De som har agendan att stoppa skogsbruk kommer rimligtvis att använda de lagliga instrument som finns till förfogande. De instrumenten är i dag många.

Ansvaret vilar tungt hos politikerna. År ut och år in har de låtit bli att agera på otydligheter i lagstiftningen. Domstolspraxis som går tvärs emot deras egen vilja har skapats, utan att någon har lyft ett finger. Värst av allt är kanske att de har låtit bli att göra viktiga avvägningar mellan olika samhällsmål, som miljö och produktion. Resultatet ställs på sin spets när en liten bygd nu tillåts slitas itu i ett skogspolitiskt experiment. 

Framgångsrika landsbygder bygger på samarbete, det gäller att vi hjälper varandra och att vi vill varandra väl. Det är så tillväxt och utveckling skapas. Det är så man i hög utsträckning löser infrastruktur, fritidsaktiviteter och kultur bortom de större städerna. När konflikterna växer fram blir situationen snabbt ohållbar för både dem som är direkt inblandade i konflikterna och för dem som står utanför.

Vi har väntat länge nog på regeringens agerande i artskyddsfrågorna. Jag är övertygad om att ett studiebesök i Stjärnsund skulle flytta lagstiftningsförslag från den politiska frysboxen till ett snabbspår. Det är nödvändigt för skogsnäringen, men frågan är större än så. Om det som händer i Stjärnsund är ett framtida Landsbygdssverige i miniatyr så är vi illa ute.