facebooktwittermail d

”Bryt skogsindustrins inflytande över LRF”

Hur skall LRF kunna arbeta för primärproducenternas intressen om förädlingsindustrin styr och ser till att LRF inte har några åsikter om för primärproducenterna viktiga frågor? Det skriver jägmästare Sverker Liden i en replik.

Skog och snö
Värna primärproducenternas intressen, uppmanar Sverker Liden i en replik. FOTO: MARI NÄLSÉN

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna, har flera gånger hänvisat till LRF:s demokratiska organisation i sina repliker. Det gör han även när han svarar (19/11) på min kritik mot att LRF inte håller skogsindustrins intressen på avstånd (19/11).

Men LRF:s demokratisyn är minst sagt tveksam, tycker jag. Den bidrar dessutom till att göra LRF till en lam anka.

Enligt LRF:s stadgar får de enskilda medlemmarna endast tillsätta 105 av 150 ledamöter till riksstämman. Övriga 45 skall tillsättas av förädlingsföretagen. De i sin tur utser LRFs styrelse.

Det är ungefär som om vi i allmänna val skulle utse 249 riksdagsledamöter medan regeringen skulle välja ut ett antal myndigheter som skulle utse 100 riksdagsledamöter. Jag tror ingen skulle tycka att det var demokratiskt.

Detsamma gäller det så kallade beredningsutskottet som närmast kan liknas vid ett utskott i riksdagen. Där utser företrädare för de enskilda medlemmarna endast en ledamot, organisationsmedlemmarna 1 ledamot och LRFs administration 1 ledamot.

Det är ungefär som om regeringen skulle tillsätta 2/3-delar av ledamöterna i riksdagens utskott. I en demokratisk organisation borde medlemmarna utse samtliga ledamöter.

Det är förvånande att svenska myndigheter anser att LRF är demokratiskt organiserat. Hur kan de godta att LRF uppträder som part för de enskilda producenterna när förädlingsindustrin styr organisationen och LRF inte får ha någon åsikt i för medlemmarna viktiga frågor?

Paul Christensson hänvisar till rätten att motionera om förändringar om man anser att det är motiverat. Men med det sätt som LRF är organiserat blir det nästan omöjligt att få igenom en motion till riksstämman som ogillas av styrelsen och organisationsmedlemmarna eftersom förädlingsföretagen kan styra dels genom sina röster genom organisationsmedlemmarna och styrelsen och dels genom att ägarna till industriföretagen också kan nominera ledamöter i regionorganisationen.

Självklart tycker Paul Christensson att detta är en bra organisation. Som han påpekar har LRF inget inflytande över förädlingsföretagen samtidigt som förädlingsföretagen kan styra LRF. Då kan man som ombud för skogsindustrin stoppa alla försök att stärka de enskilda skogsägarnas – säljarnas – ställning.

LRF Skogsägarna framstår helt styras av förädlingsföretagen som inte har det minsta intresse av att de enskilda medlemmarna skall få inflytande eller att LRF skall kunna arbeta för och tillvarata de enskilda medlemmarnas intressen till exempel när det gäller orimliga certifieringskrav eller rimliga priser. Om LRF skall vara neutralt mellan köpare och säljare borde stämman börja med att ta bort styrelsens och förädlingsföretagens inblandning i valet av ledamöter till stämman och låta de enskilda medlemmarna tillsätta styrelsen och andra organ.

Mitt krav är att LRF demokratiseras och att de enskilda skogsägarna får en egen delegation med uppdrag att tillvarata och utveckla de enskilda skogsägarnas intressen. Hur skall LRF kunna arbeta för primärproducenternas intressen om förädlingsindustrin styr och ser till att LRF inte har några åsikter om för primärproducenterna viktiga frågor?

Sverker Liden
Jägmästare