Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 27 augusti

    Vår skapa(n)de skog och dess bruk

    Privata skogsägare ser sällan det ekonomiska utbytet av skogen som det viktigaste. Sammantagna spelar andra, ”mjukare”, värden – men det glömmer företrädare för det ekonomiskt-rationella perspektivet helt bort, menar Bengt Johannisson, professor emeritus i entreprenörskap och aktiv skogsbrukare.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    FOTO: Mostphotos

    ATL nummer 51/2020 rapporteras om senfärdighet i framtagandet av regionala skogsprogram. En förklaring kan vara att programmens fokus på ekonomi och jobbskapande är en bräcklig grund för en skogsstrategi i samhällets intresse. Man kan lägga åtminstone tre olika perspektiv på skogen och dess bruk: ett ekonomiskt-rationellt, ett naturvärnande och ett kulturbärande.

    I facktidningar som Skogsstyrelsens tidning Skogseko dominerar det ekonomiskt-rationella perspektivet. Främst rapporteras om alternativa metoder för avverkning, markberedning, plantering, röjning och gallring. Allt för att göra skogen mer effektiv som produktionsapparat.

    Naturskyddsföreningarna menar att varje störning av naturens gång är en hädelse. Med förebilder som Peter Wohlleben och hans bok ”Trädens hemliga liv” (Norstedts 2015) anser man att varje enskild planta spelar en avgörande roll i sitt lokala ekosystem. Sådan aktivism odlar ett särskilt naturvärnande perspektiv på skogen.

    I en nyutkommen bok – ”Granskogsfolk: hur naturen blev svenskarnas religion” (Norstedts 2020) – menar professor David Thurfjell att skogen för oss svenskar av estetiska och existentiella skäl är oumbärlig. Så blir skogen kulturbärande.

    Inget av de tre perspektiven är dock invändningsfritt. Företrädare för det ekonomiskt-rationella perspektivet glömmer helt bort att privata skogsägare sällan ser det ekonomiska utbytet av skogen som det viktigaste. Sammantagna spelar andra, ”mjukare”, värden, till exempel att kunna vistas i sin egen skog, bland annat som jägare, en betydligt större roll.

    Det naturvärnande perspektiv som aktivister odlar drivs av ambitionen att en orörd skog är en förutsättning för mänsklighetens överlevnad. Men då blundar man för att andra förhållanden än de som hör naturen till har betydelse för en hållbar global värld, däribland demokratifrågor och sociala utmaningar.

    Det kulturbärande perspektivet bygger på tankeväckande men också spekulativa idéer. Det finns till exempel anledning att fråga sig om vi verkligen är ett ”granskogsfolk”. Så sent som vid förra sekelskiftet ledde hungern efter jord till att den grandominerade skogen i södra delen av landet nära nog blev utrotad. Dessutom förför skogens förmenta andlighet lätt till trendiga modeflugor som hälsobringande ”skogsbad”.

    Inget av de tre perspektiven kan alltså ensamt göra samspelet mellan människa och skog rättvisa. Alla saknar de reflexioner kring praktikaliteter som hur skogen konkret handhas av självverksamma skogsägare.

    De småländska länen har inte bara varit snabbast med att anta en regional skogsstrategi. De har dessutom tagit fram en gemensam sådan. Troligen har strategiarbetet underlättats av att landskapets skogsbruk är typiskt småskaligt och skogen därtill lokalt ägd. Detta har gjort det både enklare och mer självklart att se sambandet mellan ekonomiska, naturvärnande och kulturbärande hänsyn. Alltså fått oss att förstå att skogen både är skapad av oss människor och skapar oss.

    Bengt Johannisson

    Professor emeritus i entreprenörskap och aktiv skogsbrukare

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen