Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 11 februari

    ”Välmående lantbrukare en förutsättning för hållbart lantbruk”

    I Sverige har vi världens bästa djuromsorg, en stark lagstiftning och ett väl uppbyggt kontrollsystem. Precis som inom alla branscher finns det företagare som inte följer regler på grund av ekonomiska problem, okunskap, misslyckanden eller egen psykisk eller fysisk ohälsa, skriver Peter Lundqvist.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    FOTO: Jeppe Gustafsson/TT

    Lagstiftning kan ibland vara svår att förstå och tillämpa eller kan kräva stora ekonomiska ­investeringar. Inspektioner och inspektörer kan fungera mer ­eller mindre väl och kan ibland upplevas som ett hot mot verksamheten och den personliga integriteten. Att erkänna problem och be om hjälp är inte så lätt om man betraktas som en stark och självständig lantbrukare.

    Om vi ska leva upp till varumärket ”Världens bästa lantbruk” med ett långsiktigt levande och hållbart lantbruk måste vi skapa en gemensam helhetssyn, där lantbrukarens hälsa är en ­lika viktig del som djuromsorgen, kvaliteten på mjölken, ekonomin och miljöfrågorna. Vi måste sluta hantera gårdens och lantbrukets verksamhet i olika stuprör, då ­alla frågor hänger samman. Lantbrukarens hälsa är central för ett hållbart lantbruk.

    Det märkliga är att lant­brukares hälsa, särskilt om det gäller psykisk ohälsa, är närmast tabu att tala om i Sverige.

    I jämförelse med många andra länder diskuteras dessa frågor mycket lite – inte ens sektorns egna ­företrädare pratar öppet om detta. Om någon drabbas av depression eller i värsta fall begår självmord är det något man talar tyst om. Ska det krävas ett metoo-liknande upprop för psykisk ohälsa på landsbygden?

    Det behövs ett engagemang för lantbrukarnas hälsa, speciellt vad gäller att förebygga och ­stötta den som har psykiska problem eller riskerar att må dåligt. Veterinärer och alla andra som ­möter lantbrukare behöver kunskaper om mental ohälsa för att fånga upp tecken på problem och kunna slussa vidare till ­olika former av råd och hjälp.

    Omsorgsgrupper är nog så bra, men långt ifrån tillräckligt. Det behövs tillgång till socionomer, kanske i form av egna ”lantbrukskuratorer”, men ­också psykiatrisjuksköterskor, psykiatriläkare, psykologer och terapeuter med kunskap om och förståelse för lantbrukets och landsbygdens speciella förhållanden. Ibland är det även familjen och anställda som mår dåligt. Vart vänder sig barn som mår dåligt på grund av föräldrarnas och gårdens problem?

    Slutligen behöver vi också mer kunskap om problemens omfattning i Sverige genom forskningsstudier. Norge har satsat på ett nytt kompetenscentrum om lantbrukarnas hälsa, och två doktorsavhandlingar har lagts fram under senare tid med fokus på lantbrukarnas mentala hälsa.

    Peter Lundqvist

    Lantbrukarson, LRF-medlem och professor i arbetsvetenskap vid SLU

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen