Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 27 juli 2018

    Hur kan ni svika den hand som föder er?

    Det är dags att politikerna går från ord till handling när det gäller torkans konsekvenser för lantbruket, skriver Kerstin Herbertsson i sin debattartikel.

    Krisberedskap är nog mer ett uttryck än verklig förankring, likväl som med vår nya livsmedelsstrategi, mest prat och fagra löften men utan handling.

    Läste ett inslag där vår jordbruksminister pliktskyldigt gjort ett gårdsbesök i torkans spår, men då valt en gård som fått både lite regn och andraskörd åt sina djur, hur många har fått det i år?

    Regeringen har till slut förstått situationens allvar, och lovat ekonomisk hjälp åt de värst drabbade områdena.

    Men när och hur mycket står fortfarande oskrivet, så det är nog för tidigt att ropa hej än.

    Vi har även fått löfte om att slå trädorna, men någon mer aktivitet verkar inte figurera för att rädda upp denna katastrof vi nu står inför.

    Det är inte bara pengar som behövs i första hand, dem är ju vi bönder dessutom redan vana vid att bli blåsta på, det är foder och strö till djuren och hjälp med att få iväg djur till slakt!

    Det måste till möjligheter för att slakterierna kan köra slakten på full kapacitet och frysa ner kött för framtida behov.

    Vad säger livsmedelsstrategin om att importen väller in samtidigt som våra egna djur kanske framöver måste skjutas och skickas till förbränning för dyra pengar, då inte slakten tar emot fler djur, och lägger slaktköer på ca 7 månader, då inget foder finns?

    Är detta nåt som gynnar vår självförsörjning?

    Är detta att visa svenska bönder och deras produktion respekt?

    Vad säger vår djurskyddslag om att våra slakterier väljer att levandeförvara slaktdjuren på gårdarna som i år står med bara hälften av både foder och strö?

    Alla borde ju förstå att ska man fodra slaktdjuren sju månader extra, så tar ju fodret slut även för djuren som skulle ha blivit kvar, och då kanske även dessa måste gå till slakt.

    På detta viset töms hela stallar, och jag har svårt att tro att dessa gårdar någonsin startar upp med djur igen efter detta.

    Tycker nog att det är dags för våra politiker att uträtta lite i stället för att fokusera på att smutskasta varandra inför valet och värva nya medborgare till landet, landet som inte ens verkar bry sig om att självförsörjningsgraden stadigt minskar år från år.

    Den dagen det blir störningar i importen och de svenska stallarna står tomma, våra fina marker ligger obrukade och igenväxta, vad gör ni då?

    Vad händer den dagen tror ni?

    Skärp er nu och se till så att modernäringen överlever, så vi slipper skämmas inför våra förfäder och allt det slit de utförde, men även slippa att skämmas inför nästa generation, som självklart kommer att undra hur vi förvaltade vårt arv den dagen man inser vilka misstag som begåtts och inte går att göra ogjorda.

    Kerstin Herbertsson

    ‎”än så länge” mjölkbonde i Jämjö

    Relaterade artiklar

    Läs mer om

    Till toppen