Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 22 september

    Mejeriernas krav knäcker bönderna

    Det största problemet inom svensk mjölkproduktion är bristen på lönsamhet – detta löses inte med mer regler, skriver Sveriges mjölkbönder i ett debattinlägg.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

     Arbetsglädjen har försvunnit och uppgivenheten är stor – förtroendet minskar allt mer för mejerierna, skriver Sveriges mjölkbönder (arkivbild).
    Arbetsglädjen har försvunnit och uppgivenheten är stor – förtroendet minskar allt mer för mejerierna, skriver Sveriges mjölkbönder (arkivbild). FOTO: Emil Langvad/TT

    Det har under flera decennier talats om att kraven på oss lantbrukare och djurproducenter måste minska. Allra mest gäller det oss mjölkproducenter. Organisationerna runt oss bygger oförtrutet vidare på att öka kontroller, regler och krav.

    LRF kom med miljöhusesynen och fortsatte med bildandet av Svenskt Sigill. Inhemska mejerier hakade på Svenskt Sigill och tog detta som mall och spädde på med ”egna” regler, till exempel Norrmejeriers Norrgården.

    I nuläget har Arla tagit en gigantisk ledning i racet om att detaljstyra oss leverantörer och medlemmar. Vår integritet blir allt mindre och vi tvingas i princip uppge allt om vår verksamhet. Det nya är nu också att det är okej att från tjänstemannahåll peka ut vissa leverantörer som en sorts svans som behöver kapas.

    Inom slakten däremot krävs inga kontroller och det enda du försäkrar när du skickar ett djur till slakt är i princip att det är friskt, inte belgisk blå och inte är för nära kalvning. Slakten ligger 15 år efter övriga (läs mejerierna), hävdas det av en del lantbrukare.

    Vi tror mer på att skillnaden är att slakterierna inte har någon vilja att kräva mer än man kan betala för. Trots att slakten inte utför kontroller så klarar man att betala mer för köttet än övriga EU.

    Ett bevis för att inte alla regler och kontroller behövs är ju att alla mejerier får sälja sin mjölk. Skulle Arlagården vara ett krav skulle vare sig Norrmejerier, Falköping eller Lactalis (Skånemejerier) få sälja sin mjölk. Det omvända är ju att om Sigillmärkning krävs skulle inte Arla kunna sälja på svenska marknaden.

    Från Arlahåll hävdas det att på grund av ”Uppdrag Gransknings” tv-program från Hälsingegården krävs det nu hårdare kontroller och till och med en nollvision på svenska marknaden. Samtidigt redovisar Arla i sin halvårsrapport siffror på att försäljningen ökar och att man tar marknadsandelar från till exempel finska Valio.

    Det största problemet inom svensk mjölkproduktion är bristen på lönsamhet. Detta löses inte med mer regler!

    Våra medlemmars rädsla för EU-stödskontroller och de eventuella påföljande avdragen på stöden har nu förbytts mot en fruktan för vad en mejerikontroll kommer att innebära. Hur länge kommer jag att få leverera mjölk? Hur gör jag med mina sjuka djur? Måste jag avliva dem? Vågar jag låta min ko med nervskada efter kalvningen gå kvar? Hur ska jag kunna fixa till min gårdsplan när jag inte har några pengar nu?

    Arbetsglädjen har försvunnit och uppgivenheten är stor. Förtroendet minskar allt mer för mejerierna. Många planerar att sluta med mjölkproduktionen.

    Vi anser att det här är helt i onödan. Mejerierna ska självklart analysera fett, protein, bakterier, cellhalt, lukt och smak samt antibiotikaförekomst. Utöver det så är det myndigheternas sak att kontrollera lagar och regler. Vi behöver rationalisera våra mejerier betydligt. Det enklaste är att säga upp dem som jobbar med så kallade kvalitetsprogram!

    Styrelsen Sveriges mjölkbönder

    Fotnot: Arla har erbjudits replik och avser att inkomma med en sådan längre fram.

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen