Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 14 december 2018

    Sverige behöver en hästminister

    I sonderingstider finns det möjlighet att tänka nytt. Kunde Sverige en gång ha en fiskeminister, är det dags för en hästminister. Inte bara för landsbygden och tätorten, utan för naturen, för miljön, för medborgarna och för företagen och sist men inte minst - för jämställdheten.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

     Maria Kjellberg.
    Bild 1/2 Maria Kjellberg. FOTO: Lotta Karlsson / Karlsson Bild
    Bild 2/2 FOTO: Mostphotos

    Jag har skrivit en riksdagsmotion tillsammans med riksdagsledamoten Elisabeth Falkhaven som hon och ytterligare tre av Miljöpartiets riksdagsledamöter har lämnat in.

    Hästbranschen är anonym trots sin storlek. Den har vuxit fram i skuggan av det traditionella lantbruket. I dag omsätter den cirka 72 miljarder kronor, ger 38 000 arbetstillfällen och betalar cirka 6 miljarder i skatt. Bidraget till BNP är ungefär 0,5 procent.

    Samtidigt finns många problem och utmaningar. Det saknas långsiktiga förutsättningar för branschen. I dag ligger ”hästpolitiska” frågor under jordbruksministern och hanteras i samma spår som lantbruket.

    Det medför både hinder och inlåsningseffekter då hästbranschen rör sig över områden som är betydligt mer omfattande. En hästminister borde kopplas till Näringsdepartementet.

    Hästgårdarna växer främst omkring tätorterna och är byggda för att ta emot människor. De skulle vara utmärkta platser för att stötta, utveckla, utbilda och rehabilitera barn, unga, äldre, funktionshindrade, arbetslösa, sjukskrivna, utbrända, nyanlända och så vidare.

    För att kunna göra det måste det finnas ett system med villkor, stöd och möjligheter att göra nödvändiga anpassningar. Hästsektorn behöver också en “friskolereform” där kvalitet, säkerhet och kompetens blir bärande – inte vilken juridisk form det är på verksamheten.

    I dag riktas i stort sett alla offentliga stöd till föreningsdrivna ridskolor – även om det kan finnas dubbelt så många ridskolor i en kommun, för att inte tala om alla andra stall. Det går inte längre att jämställa en ridskola med en fotbollsförening i kommuner där det finns många privata ridskolor.

    Många andra saker behöver göras:

    • Energimyndigheten borde få i uppdrag att driva fram ett nationellt system för tillvarata hästgödsel till biogas och logistik runt det.

    • SLU borde återinföra teknikagronomprogrammet med inriktning även mot häst.

    • Alla hästutbildningar borde ha en gemensam oberoende utvecklingstrappa med stipendier för att gynna en prestationsberoende utveckling. Fortbildning ska utvecklas utan låsning till vilken juridisk huvudman som är arbetsgivare. Alla hästutbildningar ska kompletteras med inriktning mot samhällsnytta som exempelvis grön rehab.

    • En reform bör genomföras för utveckling och samverkan mellan hästsektorn och offentligheten inriktad mot rehab, barnomsorg med mera.

    • Konsumentköplagen behöver ses över så att levande djur inte jämställs med apparater.

    • Den framtida moderna hästnäringen och sporten bör få proportionerliga delar av skattemedel samtidigt som förutsättningar för företagande stärks.

    Listan kan göras betydligt längre, det är många saker som behöver ses över. Regler, stödvillkor med mera behöver anpassas för att skapa förutsättningar för en modern och sund bransch.

    Nu håller vi tummarna för att tiden är mogen för att hästbranschen ska få komma fram i ljuset.

    Maria Kjellberg, miljöpartist och före detta hästföretagare, Kungälv

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen