Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 17 januari 2017

    Staten och skogsmyndigheterna saknar respekt för de mänskliga rättigheterna

    Staten bryter mot flera punkter i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. Värna äganderätten och ha tillit till markägarens ansvarskänsla.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    För några veckor sedan fattade regeringen beslut om bistånd till Kuba. Det beslutet är lätt att sympatisera med, speciellt som ett av huvudskälen var en prioritering av arbetet med de mänskliga rättigheterna i landet. Trevligt att regeringen tydligen förstår att respekt för de mänskliga rättigheterna är grundläggande för att utveckla demokratin och de fri- och rättigheter som då ges folket på statens bekostnad.

    Synd bara att Sverige inte självt är en god förebild vad gäller mänskliga rättigheter. Svenska staten bryter mot flera av punkterna i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna när det gäller någon form av formellt skydd av skog. Det gäller speciellt artikel 7 – att alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering. Vilken möjlighet har en privat skogsägare som drabbas av någon form av formellt skydd att få sin sak prövad av en oberoende instans?

    Även artikel 8 – var och en har rätt till verksam hjälp från sitt lands domstolar mot handlingar som kränker dennes grundläggande rättigheter enligt lag och författning – bryts det mot. Vilken domstol tar inte myndigheternas parti? Varför finns det inte någon domstol som man som enskild medborgare kan få sin sak rättssäkert prövad gentemot stat och myndigheter, en domstol som har till uppgift att ta till vara den enskildes rättigheter när stat eller myndigheter vill ta ifrån rådigheten över enskild egendom från privata markägare?

    Den grövsta och fulaste kränkningen gäller artikel 17:1: Var och en har rätt att äga egendom både enskilt och tillsammans och 17:2: Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom. För att slippa ersätta markägare ges myndigheter möjlighet att på flera sätt inskränka förfoganderätten över våra fastigheter med nyckelbiotoper, generellt biotopskydd, strandskydd, Art- och habitatdirektivet, Fågeldirektivet med mera.

    Det sker utan konsekvensavvägning mot samhällsnyttan och den enskildes möjlighet att få utkomst från sin fastighet. Var finns rättssäkerheten? Subjektiva bedömningar från någon myndighet som tillåts fatta beslut som för den enskilde är omöjligt att få upprättelse ifrån. Myndigheter får agera både åklagare och domare utan att rättsstaten Sverige reagerar.

    I artikel 30 anges att ingenting i förklaringen får innebära att rätt för någon stat, grupp eller enskild att ha verksamhet eller utföra handlingar som omintetgör de rättigheter och friheter som anges i förklaringen. Det borde svenska staten och dess myndigheter respektera. Varför man vill ge talerätt till organisationer och enskilda som inte behöver ta något ansvar för konsekvenserna för enskilda brukare?

    Tänk om beslutsfattare i Sverige kom ihåg vad som har skapat skogens alla värden och gett produkter som har varit en förutsättning för välfärdens framväxt, nämligen kulturell påverkan och utnyttjande av fotosyntesen. Ha tillit till markägarens ansvarskänsla och långsiktighet i brukandet av fastigheten!

    Per Pettersson

    Ordförande LRF Mälardalen.

    Per Nyström

    Markägare och förtoendevald i LRF Mälardalen

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen