Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 11 mars

    Skogsstyrelsen borde rätta munnen efter matsäcken

    Uppenbarligen trampade jag på en öm tå hos Skogsstyrelsen då jag framförde att Sverige sannolikt redan nått etappmålet på ytterligare 150 000 hektar formellt avsatt skog till 2020, skriver Sven Erik Hammar, LRF Skogsägarna.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

     Sven Erik Hammar, LRF Skogsägarna.
    Sven Erik Hammar, LRF Skogsägarna. FOTO: Johanna Norin

    Skogsstyrelsens Göran Rune är i en debattartikel (ATL nr 8, 1/2 2019) mycket upprörd över att LRF Skogsägarna har synpunkter på arealen avsatt skog. Runes inlägg är intressant av flera skäl, inte minst för att han väljer att bortse från huvudfrågan; Ska myndigheterna anpassa sitt arbete med inventeringar och avsättningar enligt den politiskt beslutade budgeten eller lämpa över kostnaderna på markägarna?

    Uppenbarligen trampade jag på en öm tå hos Skogsstyrelsen då jag framförde att Sverige sannolikt redan nått etappmålet på ytterligare 150 000 hektar formellt avsatt skog till 2020. Göran Rune och Skogsstyrelsen lyckas med konststycket att i sin debattartikel och i en intervju i ATL (Nr 11, 12/2 2019) framställa det som att jag far med osanning, samtidigt som han hävdar att han ”med stor säkerhet” kan säga att vi inte når målet, trots att Skogsstyrelsen inte vet hur mycket skog som är avsatt.

    Jag återkommer därför till huvudpoängen: att budgetbeslutet i sig inte behöver betyda problem för skogsägarna, så länge myndigheterna anpassar sin verksamhet till budgeten. Huvudinriktningen måste vara att prioritera de skogsägare som redan väntar på ersättning samt de som kommit i kläm genom nyckelbiotopsinventering och myndighetsbeslut. Riksdagens budgetbeslut innebär en signal om att de senaste årens arealjakt på att ta skog ur bruk inte ska fortsätta. Det är både behövligt och välkommet. Vi kan konstatera att 31 procent av Sveriges skogsmark är undantagen från virkesproduktion. Samtidigt står vi inför den enorma utmaning som klimatförändringen innebär, där den brukade skogen är en nyckel i omställningen till ett fossilfritt samhälle. Då måste vi kunna diskutera vikten av att bibehålla skogsmark i bruk och hur vi istället för att ensidigt fokusera på mer arealer avsatt skog kan skapa större värden i befintliga avsättningar.

    Ett samordnat och ansvarsfullt agerande från statens myndigheter för att lösa situationen, är en rimlig förväntan från de skogsägare som av naturvårdsskäl hindrats att bruka sin skog. I budgeten för 2019 finns runt 800 miljoner kronor för avsättning av skog och mark. Skogsstyrelsen har tilldelats 150 miljoner kronor. Den absoluta merparten av statens totala naturvårdsbudget går således till Naturvårdsverket för naturreservat som sällan efterfrågats av skogsägare.

    Skogsstyrelsen är den myndighet som hanterar naturvårdsavtal och biotopskyddsområden, vilka är de mest användbara instrumenten för att ersätta skogsägare som hindras att bruka delar av sin fastighet. LRF Skogsägarna anser att det vore naturligt att Skogsstyrelsen begärde en omfördelning av budgetmedel från Naturvårdsverket till Skogsstyrelsen.

    Myndigheterna behöver inordna sitt arbete med inventeringar, avverkningsförbud, nekade avverkningstillstånd och inrättande av formella avsättningar till befintlig budget, så att de inte först pekar ut mark som ska tas ur bruk och sedan upptäcker att man inte har pengar att ersätta skogsägaren med.

    Sven Erik Hammar, ordförande LRF Skogsägarna

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen