Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 30 januari

    Skogen vill bidra till hundra procent

    Regeringen diskuterar en tolkning av LULUCF-förordningen som begränsar skogsavverkningen utifrån historiska avverkningsnivåer – i bjärt kontrast till den svenska, av riksdagen beslutade, förhandlingslinjen och det som vi fick stöd för från övriga EU, skriver Carina Håkansson och Sven Erik Hammar i en debattartikel.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Bild 1/3 FOTO: Mostphotos
     Carina Håkansson, VD Skogsindustrierna.
    Bild 2/3 Carina Håkansson, VD Skogsindustrierna. FOTO: Johan Marklund
     Sven Erik Hammar, ordförande LRF Skogsägarna.
    Bild 3/3 Sven Erik Hammar, ordförande LRF Skogsägarna. FOTO: Johanna Norin

    Tänk dig att en svensk biltillverkare har byggt en fabrik som kan producera 100 bilar om dagen. Plötsligt säger regeringen:

    – Vi vill begränsa bilåkande, så ni får bara producera 92 bilar i den nya fabriken.

    – Men vi ska ju tillverka elbilar, det är ju bra ur klimatperspektiv. Vi har investerat för att kunna tillverka 100, varför får vi inte göra det då? invänder biltillverkaren.

    – Jo ni kan tillverka 100 bilar, men då måste Sverige köpa krediter från något annat land som inte når upp till sin tillåtna produktion. Eller så får ni tillgodogöra er tillverkning av en till åtta bilar om Sverige kan sänka sina utsläpp i någon annan bransch, svarar regeringen.

    Ovanstående scenario är långsökt, kan tyckas. Dock är det faktiskt något liknande som just nu pågår inom skogspolitiken. I fjol gick debattvågorna höga när EU antog en ny lagstiftning för hur medlemsländerna ska bokföra utsläpp och upptag av koldioxid vid skogsbruk och annan markanvändning, i den så kallade LULUCF-förordningen. En av knäckfrågorna var om EU skulle binda dagens skogsavverkning till hur mycket skog ett land har avverkat historiskt.

    I förhandlingarna kämpade svenska ministrar och EU-parlamentariker emot denna begränsning för att säkerställa att varje land fullt ut kan tillvarata och nyttja skogens resurser för att ställa om till ett fossilfritt samhälle. Samtliga svenska EU-parlamentariker röstade mot begränsningen när Europaparlamentet tog ställning. Tillsammans lyckades vi få EU att lyssna och ställa sig bakom den svenska linjen.

    När lagstiftningen nu ska genomföras och Sverige ska ta fram en så kallad referensnivå har frågan återigen seglat upp. Regeringen diskuterar nu i stället en tolkning som begränsar skogsavverkningen utifrån historiska avverkningsnivåer. I bjärt kontrast till den svenska, av riksdagen beslutade, förhandlingslinjen och det som vi fick stöd för från övriga EU.

    Detta skulle i praktiken innebära en begränsning av svenskt skogsbruk och dess bidrag till en växande bioekonomi, att skapa jobb och tillväxt i hela landet och att klara Sveriges höga ambitioner i klimatarbetet. I internationella sammanhang ses svenskt skogsbruk som en förebild. Vi har genom ett långsiktigt och hållbart skogsbruk kunnat öka tillväxten och avverkningen samtidigt som virkesförrådet ständigt ökat och arealen som undantas från skogsbruk också ökat. Vårt hållbara skogsbruk bidrar till att Sverige kan nå sina klimatmål och bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer.

    Samtidigt kan vi fortsätta bidra till klimatet på global nivå. 80 procent av våra träbaserade produkter exporteras. De bidrar därigenom till att världen kan fasa ut fossila material och gå över till förnybara.

    Den begränsning av skogsbruket regeringen nu överväger får reella konsekvenser. Det betyder att Sverige, trots att utrymme finns, inte kan öka avverkningen från dagens nivåer utan att det kommer att rapporteras som utsläpp som ska kompenseras och det kan bli mycket kostsamt. Från dagens avverkningsnivå kan vi öka avverkningen med 8 miljoner kubikmeter per år, inom ramen för ett långsiktigt hållbart brukande. Det motsvarar:

    • Produktionen i ett stort massabruk och 15 medelstora sågverk per år.

    • 5 000 ytterligare jobb i skogsbruk och skogsindustri.

    • Klimatkompensation för 1,3 miljoner svenskar per år.

    Statsministern talade om fossilfrihet, bioekonomi och ökat trähusbyggande i regeringsförklaringen. Januariavtalet mellan S, C, L och MP stakar ut en tydlig skogspolitisk riktning mot en växande skogsnäring och bioekonomi.

    Det är obegripligt varför regeringen skulle vilja bakbinda sig själv genom att begränsa svenskt skogsbruk och gå emot det som regering, riksdag och EU-parlamentariker kämpat för. Blir detta en av de första åtgärderna från en ny regering gör man det omöjligt att nå flera av överenskommelserna i januariavtalet. Och det är en förlust för klimat, jobb och tillväxt i hela landet.

    Carina Håkansson, VD Skogsindustrierna och Sven Erik Hammar, ordförande LRF Skogsägarna

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen