Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 13 november

    ”Kanoner mättar inga magar”

    Sverige producerar i dag en mycket liten andel av de livsmedel som vi konsumerar. Kommer alla de nya pengarna i försvarsuppgörelsen att enbart att gå till militär upprustning? Vid ett krigstillstånd skulle det snabbt bli brist på mat. Kanoner och bombplan hjälper föga om folk hungrar, skriver Lena Jarlöv i Skärkäll.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

     Jordbruk som är i drift skulle kunna få ett bidrag för att fortsätta med livsmedelsproduktion på ett hållbart sätt för att säkra Sveriges självförsörjningsgrad, skriver Lena Jarlöv.
    Jordbruk som är i drift skulle kunna få ett bidrag för att fortsätta med livsmedelsproduktion på ett hållbart sätt för att säkra Sveriges självförsörjningsgrad, skriver Lena Jarlöv. FOTO: Anders Good/TT

    Vi behöver öka den inhemska matproduktionen. För det behövs mark, vatten, redskap, byggnader och energi.

    Nu läggs jordbruk ner på löpande band. Lantbruksbyggnader förfaller, bostäderna förvandlas till fritidshus. Åkrarna växer igen eller planteras med skog. Bra jordbruksmark asfalteras eller får växa igen.

    Mat måste transporteras dit där människor bor. Kan vi förlita oss på att solen och andra källor kommer att förse oss med tillräckligt med energi för långa mattransporter när vi ska klara oss utan kol, olja och kärnkraft? Dessutom behövs energi till att driva traktorer, skördetröskor och alla andra maskiner som ett industrialiserat jordbruk kräver. Jag tvivlar.

    En del av försvarsbudgeten skulle kunna avsättas för att bygga upp matsäkerheten. Och det brådskar, innan ännu fler jordbruk läggs ner och ännu mer jordbruksmark bebyggs.

    I stället skulle jordbruk som är i drift ges bidrag så att de kan fortsätta, men på villkor att de ställs om så att insatsen av fossil energi minimeras. På samma sätt skulle ägare till redan nedlagda gårdar ges bidrag för att bygga upp jordbruket igen, men på ett hållbart sätt.

    Användningen av sol, vind och biogas kan underlättas genom investeringar. I takt med att fossilenergin avvecklas kommer också mer mänsklig arbetskraft att behövas i lantbruket. Därför behövs lantbruksutbildningar för ungdomar och arbetslösa liksom bostäder på landet och etableringsstöd till nya jordbruksföretagare.

    Alla bidragen skulle kräva att mottagare, som får utbildning, ägnar sig åt matproduktion en viss tid, och att alla gårdar som får bidrag fortsätter att producera livsmedel.

    Artificiell intelligens och robotar förutspås ta över jobb i rask takt. När arbeten försvinner i städerna kan matproduktion på landet ge många nya jobb. Det är svårt att se hur jordbruksarbetet skulle kunna digitaliseras i större utsträckning utan att energiåtgången och transporterna samtidigt ökas.

    En successiv omstrukturering av bosättningsmönstret, en ruralisering i stället för fortsatt urbanisering, skulle också bidra till att minska behovet att transportera mat.

    Arbete med lantbruk kan vara kreativt och stimulerande och behöver inte innebära slit och utsugning som på statartiden. Det beror helt på i vilket politiskt landskap det äger rum.

    Ägoförhållanden, människosyn, över- och underordning styrs av landets politik. Om EUs regler står i vägen är det hög tid att arbeta för att förändra reglerna. Det måste ligga i alla länders intresse att utveckla matsäkerheten.

    Klimatförändringen är ett större hot än ett eventuellt militärt angrepp. Ökad lokal matproduktion och minskade transporter är av största vikt för att möta det hotet.

    Lena Jarlöv

    Arkitekt, Skärkäll

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen