Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 18 april 2017

    Renare slam ger renare vatten och mindre klimatpåverkan

    REPLIK. Det är stor aktivitet inför LRF:s stämma med bland annat lobbyverksamhet kring motionen om avloppsslam. Gunnar Lindgren m.fl. använder mjölk som slagträ i debatten (ATL 13 april).

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

     Kersti Linderholm driver Silvbergs Miljöteknik.
    Kersti Linderholm driver Silvbergs Miljöteknik.

    Jag förutsätter att LRF Mjölk snart kommer med klargörande fakta i den frågan.

    I insändaren har debattörerna en märklig bevisföring där miljögifter i mjölk och cancer hos kvinnor påstås ha samband med slamspridning. Debattörernas källor är oklara men enligt Socialstyrelsen har Halland flest cancerfall (mycket beroende på malignt melanom). I det djurtäta Halland är det dock svårt att finna avsättning för mer fosfor, så merparten av Hallands slam körs till Skåne (något som debattörerna verkar ha missat).

    Frågan om avloppsslam är mycket viktig, inte bara ur växtnäringssynpunkt, utan kanske främst för vår tillgång till rent vatten. Reningsverken klarar nämligen inte av att ta bort alla metaller och andra ämnen. Fosfor däremot är de byggda för att fälla ut, så det hamnar i slammet. Merparten hormoner, läkemedelsrester och annat oönskat som är vattenlösligt, går huvudsakligen rakt igenom reningsverket ut i vattendragen.

    Sverige gjorde ett viktigt och internationellt unikt vägval 1991, alltså långt före Revaq. Då infördes en policy att aktivt arbeta med anslutningar till reningsverk. Användning av produkter i hem och samhälle synades och ämnen fasades ut. Tack vare detta enträgna oglamorösa arbete har oönskade ämnen kraftigt minskat både i slam och utsläpp till vatten. Syftet var ett renare slam men har även resulterat i renare vatten. Exempelvis har våra vatten sluppit minst 5 ton kadmium tack vare detta.

    Tusentals analyser om året har tagits på svenskt slam, både som lagstadgad rutin och i speciella undersökningar. Antalet analyser på livsmedel däremot, kan nästan räknas på fingrarna. Tack vare denna enorma mängd data på slam, har Gunnar Lindgren ständigt funnit nya ämnen att ”larma” om.

    Ämnen som kommer från produkter vi använder eller den mat vi äter och som försvinner med vattnet från våra hushåll. Budskapet är alltid att ämnena gör slammet odugligt som gödselmedel och livsfarligt att vistas i närheten av. Men vi går alla på toaletten så det är inte så konstigt att ämnen som finns i mat även finns i slam.

    I samma nummer av tidningen lyfter ATL fram Tyskland som föredöme med förbränning och utvinning av fosfor ur aska. Men reportern beskriver inte hela historien. Trots enorma insatser av forskningsmedel under många år finns ännu inga kommersiellt gångbara lösningar.

    Dessutom innebär förbränning ökade utsläpp av växthusgaser, förlust av mullbildande ämnen och kväve samt högre kostnader. Varför ska vi jämföra oss med Tyskland som inte alls varit förutseende som vi när det gäller återvinning av fosfor? Nu har Tyskland vaknat och kanske är deras lösning på att återföra fosfor förbränning, då den svenska vägen med upprensning före avloppssystemet är för lång för dem.

    En konstruktiv dialog är viktig, men den bör vara seriös och faktabaserad för att leda till bra beslut.

    Kersti Linderholm

    Silvbergs Miljöteknik

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen