Regeringen måste säkra virkesflödet från skogen
Politiken måste inse det samhällsviktiga i de gröna näringarna, skriver Palle Borgström och Paul Christensson, LRF.
Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!
Det var nog få som kopplade ihop tillgången på toalettpapper med vårt svenska skogsbruk när covid-19 fick hela Sverige att bunkra toapapper. För oss som jobbar med naturen och ser råvaror växa fram är det självklart hur allt hänger samman och att man inte kan ta något för givet.
För många andra, som inte längre har någon koppling till lantbruket, är det först när hyllorna gapar tomma som insikten kommer.
Många näringar drabbas hårt av coronakrisen. För det gröna näringslivet är det främst oron för att säsongsarbetskraft från EU eller tredje land inte kan anlända i tid. 8 000 arbetare från andra länder hjälper oss varje år. De är duktiga, effektiva och vet vad som ska göras. Många återvänder år efter år. En del tar med sig sina familjer.
Många LRF-medlemmar har under årens lopp försökt hitta villig arbetskraft i Sverige som är beredd att säsongsarbeta. Konkurrensen från andra arbetsgivare har varit stor och våra fysiska arbeten har inte varit tillräckligt attraktiva. Kanske blir det annorlunda i år?
Risken är dock stor att de som inte får tag på sin ordinarie arbetskraft i stället drar ned på odlingen. Att anställa nytt folk, som inte har erfarenhet, enbart för en säsong är riskfyllt. Stora investeringar krävs vid plantering, och utan duktig arbetskraft riskerar stora värden att gå till spillo vid skörd. Den risken vill många undvika.
Regeringen och gränspolisen måste göra sitt yttersta för att arbetskraften ska komma fram. Tyskland har redan sett till att 40 000 säsongsarbetare, under kontrollerade former, kommit för att säkra sparrisskörden. Vi behöver samma handlingskraft från Sveriges håll.
En fråga, som blir alltmer akut, är att efterfrågan på sågat virke avstannat och många sågverk dragit ner verksamheten. Det är krisartat i och med att granbarkborren dödade 7 miljoner kubikmeter skog sommaren 2019. Om sommaren 2020 blir normal förväntas skadorna bli ungefär lika stora.
För att säkra den svenska skogens framtid måste skadat virke ut ur skogen. Skogsägaren måste få ekonomiska incitament att se till att så sker. När marknadspriset nu sjunker på grund av utbrottet av covid-19 kan det uppstå behov av ekonomiskt stöd för lagring, alternativt ersättning, till skogsägare enligt tidigare modell från stormen Gudrun samt skogsbränderna.
När virket inte kan sågas upp på grund av låg efterfrågan måste det lagras. Regeringen och myndigheterna måste nu säkerställa att snabba tillstånd kommer till för de tillfälliga terminaler för lagring av timmer som kommer att behövas.
Vi befinner oss i kris. Men det är viktigt att lyfta blicken, mot det samhälle vi kommer att befinna oss i efter krisen. Politiken måste inse det samhällsviktiga värdet av en växande grön näring i Sverige.
Det är dags att det blir verkstad av livsmedelsstrategin, att våra markägares äganderätt respekteras och att vi får ökad konkurrenskraft. Vi vill fortsätta bruka markerna för kommande generationer och med rätt förutsättningar har de gröna näringarna enorm potential.
Palle Borgström, Riksförbundsordförande LRF
Paul Christensson, Ordförande LRF Skogsägarna
Tack!
Ditt debattsvar är nu inskickat.