Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 5 juni 2017

    Politiker, ta ansvar för viltskadorna

    Samhället har ett ansvar för att begränsa skador från vildsvin och varg. Det nödvändiga aktiva jordbruket är nödvändigt.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    I boken ”Bidrag till Villstads historia” kan man läsa att det för 200 år sedan var straffbart att inte ställa upp när det kallades till drevjakt på varg. Detta är intressant att jämföra med det straff som döms ut i dag om någon olovligt avlivar en varg.

    Om den som är intresserad av djur kan bruka den öppna mark vi har i detta land ger det många bieffekter. Det ger sysselsättning, inhemsk miljövänlig matproduktion, mindre importberoende, öppet levande landskap, biologisk mångfald, ett trivsamt arbete att se djuren på bete och – när det fungerar – också en liten lön för mödan.

    Dessa argument borde väga tungt när landsbygdens politik debatteras, och när nu vikten av självförsörjning plötsligt har fått ett värde. Dörren på riksdagshuset måste öppnas åtminstone på glänt så att riksdagsmännen ser hur det ser ut på landsbygden.

    Att förutse resultatet av att politiskt beslut är inte alltid lätt. Riksdagens beslut att släppa vildsvinen fria skulle ge ett nytt villebråd att jaga, en stor tillgång och ett nöje för jägarkåren. Att de skulle orsaka skador för över 600 miljoner kom säkert som en överraskning.

    Att den enskilde utan jaktintresse och utan ersättning ska acceptera stora skador på både gröda och maskiner av djur omhuldade av jägarkåren måste vara fel. Om ett fungerande stängsel är nödvändigt för att kunna odla är det kanske dags att jägarorganisationerna tar sin del av ansvaret för detta.

    Att vildsvinen är orsak till många trafikolyckor är allvarligt. Men uppbökade villaträdgårdar och jordbruksmark är det som märks mest. Att det inte blev något av diskussionen om att tillåta eller förbjuda utfodring visar på en oroväckande politisk förlamning i frågan. Säkert är det många av de drabbade som ser en mycket hård avskjutning som den enda lösningen.

    Befolkningen ökar, den vill ha mat på bordet, och då bör samhället fråga sig vad man kan göra för att gynna lantbruket. Vårt broderland Norge, som har en positiv inställning till småjordbruk, kanske har något att lära ut.

    Många vill satsa på köttproduktion med nöt eller får men vågar inte eftersom vargen finns i närheten. Om marken har använts som jordbruksmark i flera generationer är det brukande och betesdjur som har företräde. Om det finns risk för angrepp av rovdjur bör ett fungerande rovdjursavvisande stängsel bekostas helt av samhället.

    Den varg som har lämnat sitt revir och ställer till med oreda och skräck i icke vargområden måste kunna fällas genom skyddsjakt. Som före detta statsministern Göran Persson nämnde i Land för en tid sedan: ”Den är inte utrotningshotad.”

    Utdelningen av guldmedaljer till mjölkbönder med 23 års felfri mjölk är en gammal, välförtjänt och trevlig tradition. Även andra livsviktiga lantbruksföretag som är producenter av mat med bra kvalitet borde också vara värda en liten medalj och mer uppskattning.

    Ingmar Svensson

    Smålandsstenar

    Inom bondeyrket sedan 1957

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen