Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 23 januari

    Osäkra uppgifter om illegal jakt på varg

    Dåligt underbyggda uppgifter urholkar förtroendet för myndigheter och forskning, skriver Gert Ragnarsson.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

     Dessa vargar dödades under licensjakt.
    Dessa vargar dödades under licensjakt. FOTO: Lars Pehrson/SvD/Scanpix

    Landsbygdsminister Jennie Nilsson skriver på ­Socialdemokraternas hemsida: ”Konflikterna kring jakten på rovdjur måste upphöra och ordning och reda skapas i förvaltningen av dessa. Starka krafter vill använda frågan om rovdjur för att dra isär Sverige.”

    Det mesta bränslet har nog staten, dess myndigheter och forskare bidragit med själva ­genom att vara ”vårdslösa” med sanningen kring vargens överlevnadsstatus och ekologiska roll. Vargforskarna Olof Liberg och Håkan Sand hävdar att illegal vargjakt dödar ”20 procent av hela vargstammen” och svarar för ”cirka 50 procent av alla dödsfall”. Jag ifrågasätter detta.

    Det hävdas att många vargar har skottskador från ­illegal vargjakt. Samtliga vargar som dödades under ­licensjakt 2010–2017 obducerades. Av 146 vargar hade åtta äldre skottskador, men av dessa var sex från hagel.

    Personer som till äventyrs ­ägnar sig åt illegal vargjakt ­använder inte hagelgevär. Sådana kan möjligen användas vid skyddsjakt med helikopter på skjut­avstånd mindre än 15 meter. Hagelfynden tyder på att desperata människor försökt skrämma bort vargar från ­tamdjur/boskap. Det återstår då ­bara två äldre skador från ­kulvapen (2015), skador som mycket väl kan ha uppkommit vid ­tidigare licensjakter.

    Antalet vargar i Sverige uppskattas i dag till cirka 300, eller mer korrekt 237–390 vargar, ­eftersom osäkerheten i sådana skattningar är stor. Forskarna ovan deltog i en studie 2011 med syfte att visa på omfattningen av illegal jakt. De använde en statistisk metod för att jämföra förväntad med uppskattad ­tillväxt av vargstammen.

    För det behövdes även en, synnerligen osäker, skattning av antalet vargvalpar per kull. Skillnaden mellan förväntad och uppskattad tillväxt blev stor, vilket är naturligt vid stora ­osäkerheter i antaganden och beräkningar. Forskarna valde dock att se skillnaden som ­orsakad av illegal jakt.

    Enligt min mening är skälet att resultatet blev ungefär samma som när man följt vargar försedda med sändare. Om en sändare slutade sända signaler och man inte lyckades återfinna vargen, såg man ingen annan förklaring än att vargen dödats illegalt och att förövaren förstört sändaren.

    Man bortsåg ifrån att sändare kan upphöra att fungera trots att det finns batterikapacitet kvar, att unga vargar lämnar ­reviret och snabbt förflyttar sig långa sträckor samt att vargar får ­dödliga skador av bytesdjur och ­strider med andra vargar. Skadade vargar söker skydd i naturliga grottor eller i fördjupningar under stora stenar, vilket medför att sändarsignalerna blockeras och vargen ­aldrig hittas.

    Att sprida felaktiga eller ­dåligt underbyggda uppgifter får mycket negativa konsekvenser med urholkat förtroende för myndigheter, rättsväsende och forskningsverksamhet, sam­tidigt som jakten på förmodade ”förövare” leder till rätts­övergrepp. Det väcker i sin tur ­känslor av vanmakt och ilska hos människor vars livskvalitet, trygghet och försörjning ­påverkas negativt av varg.

    Gert Ragnarsson

    Bålsta

    Fotnot: De ovan nämnda forskarna har erbjudits replik men avstår.

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen