Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 25 augusti

    ”Vi bönder ska inte känna skam och skuld”

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    FOTO: Ann Lindén

    Jag gick mig ut en afton för att skingra tankarna och skapa mig en bild av hur människan påverkar klimatet och livsmiljön. Det kan väl inte vara jag som brukare av åkermarken och skogen som är orsaken till den uppkomna situationen. Ty det har sagts att det moderna jordbruket är den största anledningen till klimatförändringarna och att vi måste ta krafttag och förändra vår produktion och konsumtion av livsmedel.

    Vandrar längs vägen mellan svajande sädesfält och grönskande slåtterängar. Känner mig tillfreds med det yrke som jag utövar och på det sätt som vi förvaltat jorden genom generationer. Åkrarna är i god hävd och följer växtodlingsplan. Gödseln från korna är analyserad på näringsvärde. Djurskötseln sker enligt svensk djurlagstiftning. Mjölkleveransen uppfyller mejeriets kvalitetsprogram.

    Kraven från kunderna på en hållbarhetsanalys och klimatberäkning på gården svider i ögonen. Pipet från konsumenter om säkra livsmedel är som tinnitus i öronen. Hur var det med matsvinnet och önskan om billiga livsmedel egentligen? Det är anmärkningsvärt att det importeras livsmedel som är producerade i strid mot svensk lagstiftning.

    Ser kyrkan i fjärran och undrar om jag som producent av livsmedel ska behöva känna skuld och skam i mitt yrkesutövande? Måste vi livsmedelsproducenter bikta och erkänna en gärning som vi inte vill kännas vid?

    Kan höra bruset från Europavägen där tusentals fossildrivna fordon passerar varje dygn. Längre bort ligger flygplatsen med täta ankomser och avgångar. Ute på sjön snurrar vattenskotrarna och motorbåtarna för nöjes skull.

     Debattören Håkan Nilsson.
    Debattören Håkan Nilsson. FOTO: Privat

    Följer stigen genom skogen och beundrar tillväxten på nyplanteringen, den äldre skogen är välmående, allt sköts enligt skogsbruksplan. Skog i tillväxt är bra på att fånga koldioxid. Skogen ingår i ett kretslopp där vi utvinner timmer och energi och skapar värden för Sverige.

    En bit in på skiftet finns betande ungdjur som håller ängen öppen. Skapar miljö för insekter och mångfald. Älgjakten stundar i september, stammen ska vara på lämplig nivå för att skydda de späda plantorna och hindra viltolyckor. Motionsspåren som upplåts åt motionärerna känns meningsfulla.

    Hemma på gården tittar jag på solpanelerna. Tänker på grannen som producerar biogas av kogödsel, vilken kan förädlas till drivmedel. Läser igenom min klimatberäkning och konstaterar ett koldioxidvärde på 0,855 per kilo mjölk, ett mycket bra värde. Den växtodling som finns på gården ökar kolinlagringen. Vet också att metangas från mina mjölkkor ingår i ett naturligt kretslopp, vilket inte metan från fossil förbränning gör.

    Plötsligt förstår jag att problemet är oerhört komplext. Kunskap om mat, hållbarhet och klimatsystemet måste nå ut till debattörer och konsumenter. De gröna näringarna är en viktig del av lösningen för alla andra sektorer, för hela samhällets omställning. För att utsläppen av växthusgaser ska ner till noll 2050 spelar jord- och skogsbruket en nyckelroll.

    Förvissad av detta behöver vi lantbrukare inte känna någon skuld eller skam. Vi förtjänar en ursäkt och ett erkännande för den yrkesroll vi har. Mitt i problematiken kan vi förknippas med något så otroligt positivt som livsmedelsproduktion. Att kunna köpa sig fri från ansvar genom utsläppsrätter är inte möjligt för en lantbrukare.

    Håkan Nilsson, mjölkproducent, Jämtland

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen