Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 10 november

    Högre farter bakom viltolyckorna

    Tempot och intensiteten på vägarna har ökat så till den milda grad att oavsett vad som kommer ut på vägen så är det kört, skriver Göran Svejme.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    FOTO: Göran Berglund

    Vad är det som händer på våra vägar? Varför kan inte fordonsförarna anpassa hastigheten och respektera att de inte är ensamma där ute i mörkret? Folk kör ju som om de stulit ­bilarna.

    Att referera till viltolycks­statistiken för att rättfärdiga påståendet att viltstammarna växer ohejdat är lite väl godtyckligt. De flesta viltolyckorna sker i tätbefolkade områden och där finns det naturligtvis mycket som påverkar den markanta ökningen.

    Tempot och intensiteten på vägarna har ökat så till den milda grad att oavsett vad som kommer ut på vägen så är det kört. Fråga vilken eftersöksjägare som helst så är det arbete med livet som insats som gäller.

    Oavsett hur tydligt man markerar att det pågår eftersöksarbete i vägområdet så är man i vägen. Det är ju tävling, vem kommer fortast fram? ­Efter många år i Nationella Vilt­olycksrådet (NVR) har jag dragit mig tillbaka, bland annat av denna anledning.

    En annan faktor är att klövviltsstammarna, mest på grund av att de trängs undan mer och mer, blivit mer nattaktiva. Den klassiska grynings- och skymningsproblematiken med vilt­olyckor har förändrats.

    Viltet rör på sig mer nattetid. Hjortdjuren blir nervösa av vildsvinens bökande och stirrande till exempel och blir därför mer rörliga. Konkurrensen om födan vintertid ger också oönskade effekter.

    Det förekommer också andra galen­skaper såsom att på ena ­sidan av en större riksväg odlas det energiskog och på andra ­sidan sockerbetor. Vid ett tillfälle hittade jag sju rådjurs­kadaver på en och samma gång. Var finns förnuftet?

    Det ska också påpekas att NVR bara redovisar vilt från rådjur och uppåt i storlek. Tittar vi efter andra djur som körs ihjäl eller skadas svårt på vägarna så finns det gott om rävar, grävlingar, harar, fasaner, ­vråkar, falkar, igelkottar, katter med flera.

    Alltså kan vi dra slutsatsen att antalet olyckor med andra livsformer till största delen beror på den ökande trafikintensiteten som utvecklats på våra vägar i storstadsområdena, och på många fordonsförares okuvliga vilja att vara först i mål.

    Frågan är hur vi ska komma åt denna nonchalans mot viltet. Liv är liv, oavsett om det är din hund eller ett rådjur ute i mörkret.

    Göran Svejme

    Björnstorp, Skåne

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen