Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 11 november

    Gör naturvården till produktionsgren

    Att aktivt producera andra ekosystemtjänster än virke och få betalt när man levererar skulle rimma väl med övrig traditionell produktion av virke, skriver jord- och skogsbrukaren Karl-Johan Jansson.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

     När många andra verksamheter, som skola, vård och elektricitet, går mot ökad privatisering så är det helt tvärtom inom skogsbruket.
    När många andra verksamheter, som skola, vård och elektricitet, går mot ökad privatisering så är det helt tvärtom inom skogsbruket. FOTO: Mostphotos

    Svenskt skogsbruk måste bli mer hållbart, biologisk mångfald måste bevaras och öka, likaså virkes­produktionen. Virkesbranschen kräver, via certifieringsorgan och samhälle, skogsägare på så kallade avsättningar. De ska göras frivilligt/gratis eller med engångsersättning.

    Incitamenten är dåliga och skogsägarna stretar emot. ­Tanken om uppoffring är uppen­bar, det här ska vi tåla. Det som är en tillgång för samhälle och bransch är en ”nitlott” för skogsägaren. Tilliten är nära noll från alla håll. Att hitta nya flexibla skydds- och ersättningsformer för produktion och leverans av andra ekosystemtjänster är absolut nödvändigt. Det är också en del i Skogs­utredningens uppdrag.

    Att avsätta en fastighet eller ­delar av den till naturvård betyder att värdet flyttas från land till stad. Avkastningsvärdet och inflytandet försvinner från gården, flyttar in till staden och hamnar som en tillgång på ­någon statstjänstemans skrivbord. Där sker planering, upprättande av skötselplaner och annan administration.

    Skötseln, som ofta krävs, kan erbjudas markägaren mot ersättning. Om hen inte kan eller vill går skötseln ut på offentlig upphandling. Den som tar hem upphandlingen tar således hem värdet till sig. En dyr, omständlig och ineffektiv process.

    Systemet inbjuder också till spekulation då ersättning vid en avsättning ju betalas med 125 procent av marknadsvärdet. ­Eftersom ersättningen tillfaller ägaren är det en god affär att kortsiktigt köpa en fastighet med höga biologiska värden, avsätta så mycket som går, för att sedan sälja hela fastigheten.

    Förtroendet från samhället för skogsägarens förmåga att producera och leverera god naturvård är och har alltid varit obefintligt. Trots flera försök att höja kunskapsnivån och intresset har resultatet blivit otillräckligt och man har landat i att staten ska ta över via formella skydd. Att det biologiska värdet och virkes­värdet ska väga lika har aldrig följts upp med bra incitament.

    Ingen annan bransch skulle acceptera att staten på ett så ogenerat sätt går in i själva produktionen! När många andra verksamheter, som skola, vård och elektricitet, går mot ökad privatisering så är det helt tvärtom inom skogsbruket. Här går man från ett privat brukande till ett statligt förvaltande uteslutande på grund av dåliga ­incitament.

    Nyckelbiotopsinventering och inventering av grön infrastruktur ska kartlägga höga naturvärden. För skogsägaren är dessa begrepp laddade med uppoffring. Om man vänder på tanken och byter ut ”avsättningar” mot ”produktion och leverans av andra ekosystemtjänster” skulle begreppen kunna bli en tillgång för såväl skogsägare som samhälle och virkesbransch, vilket också är en absolut nödvändighet för att nå målet ”hållbart skogsbruk”/ ”levande skogar”.

    Att aktivt producera andra ekosystemtjänster än virke och få betalt när man levererar skulle rimma väl med övrig traditionell produktion av virke. Det är inte åtgärderna vi ska ha betalt för utan leveransen.

    Skogsfastigheter måste förbli brukningsbara liksom köp- och säljbara oavsett om de i huvudsak levererar virke eller andra efterfrågade ekosystemtjänster. Möjligheten till att bo, leva och försörja sig på landsbygden måste värnas.

    Inför en ny produktionsgren ­inom skogsbruket som får heta just ”produktion av andra ekosystemtjänster”. Det finns pengar i statens naturvårdsbudget liksom i virkesbranschens certifieringspremie som gott och väl räcker. Låt ersättningar för ­leverans av andra ekosystemtjänster följa fastigheten och ­inte ägaren.

    Karl-Johan Jansson, jord- och skogsbrukare, Ordförande Nöttja LRF, Vice ordförande Naturskyddsföreningen Sunnerbo

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen