Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 14 december 2019

    Ge svenska markägare samma makt som de finska

    Varför måste det vara så krångligt att bilda fastigheter i Sverige? Det undrar Roger Ekman och jämför hur det fungerar i Finland.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

     Det är dags att ge svenska markägare större makt över sin egendom, skriver Roger Ekman.
    Det är dags att ge svenska markägare större makt över sin egendom, skriver Roger Ekman. FOTO: Klubovy

    I Sverige är förändringar av fastigheter förknippade med krav på lämplighet ur enskild och allmän synpunkt som går längre än i många andra länder. Det hämmar omsättningen av fastigheter. Måste det vara så? Varför är det i Sverige inte markägarna utan myndigheterna som avgör vad som är den bästa fastighetsindelningen?

    Linda Sabel, forskningsansvarig vid Lantmäteriet, har i en i maj 2019 godkänd doktorsavhandling vid KTH, ”Samhällets styrning av fastighetsindelningen, dåtid, nutid, framtid”, granskat just detta. Och hon har via en utblick till Finland, som inte alls har samma myndighetsstyrning av utformningen av fastig­heter utanför plan, funderat över hur det skulle kunna bli med en mer liberal reglering.

    Jag ska genast anmäla att jag inte är en opartisk recensent. Jag hade som forskningsansvarig vid Lantmäteriet (i dag är Linda Sabel det, själv är jag pensionär) ett ansvar när Linda fick uppdraget från Lantmäteriet att utreda frågan. Jag har också bidragit något lite i själva arbetet, den del som gäller jämförelsen med Finland.

    Avhandlingen går igenom samtliga lagar och lagändringar som rör lämplighetsvillkoren i Fastighetsbildningslagen från 1828 till 2004 års regler om tredimensionell fastighetsbildning.

    Nutidsdelen analyserar hur reglerna tillämpas genom att granska hur domstolarna bedömt rättsläget i de drygt tvåhundra fall som prövats minst i andra instans. Regelverket konstateras vara så komplicerat att det är svårt att tillämpa även för experter.

    I framtidsdelen görs en jämförelse med situationen i Finland. Även om fastighetsbildningen i Sverige och Finland har en gemensam bakgrund, så har vi efter 1809 olika utveckling med influenser från olika håll. I dag har vi väldigt skilda krav på fastighetsbildning utanför plan.

    I Finland saknas i stort sett prövning av om en jord- och skogsbruksfastighet är ”lämplig”. Resonemanget tycks vara att markägarna själva bäst kan avgöra det. Jämför man storleksfördelningen av skogsbruksfastigheter är skillnaderna mellan länderna inte särskilt stora trots detta.

    I framtidsdelen föreslås en långtgående liberalisering av regelverket för fastig­hetsbildning. Jag tycker att det är en intressant tanke att pröva. Säkert går det att hitta argument för att behålla viss prövning, men frågan måste kunna ställas. Det är också viktigt att hålla skillnaden mellan ägande och brukande i minnet. Om hälften av jordbruksföretagens mark i dag är arrenderad är det inte särskilt effektivt att försöka påverka företagens utformning via fastighetsbildningen.

    Sammantaget är avhandlingen av synnerligt intresse för den som engagerar sig i frågor som rör fastighetsutveckling, särskilt på landsbygden. Den berör också frågan om maktfördelningen mellan staten och den enskilde. Exemplet Finland visar att det totala sammanbrottet knappast väntar runt hörnet om staten ger tillbaka lite av makten över egendomen till ägarna.

    Roger Ekman

    F d chef för division Fastighetsbildning, Lantmäteriet

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen