Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 8 september

    Ge lokal viltförvaltning hela makten

    Låt organisationen med älgskötsel- och älgförvaltningsområden hantera viltförvaltningen, skriver Johan Gradén.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

     Med en centraliserad viltförvaltning försvinner engagemanget hos markägare och jägare.
    Med en centraliserad viltförvaltning försvinner engagemanget hos markägare och jägare. FOTO: Lars Johansson/Mostphotos

    Den älgförvaltning som gällt sedan 2012 fungerar inte tillräckligt bra. Reproduktionen minskar, kalvvikterna minskar och slaktvikterna är i princip oförändrade.

    Jag är övertygad om att vi måste tänka om och sluta upp med att uppfylla statistiska mål. Vi ska ta bort de djur som är genetiskt dåliga. Jägare, markägare och jaktlag måste ta ett populationsansvar.

    Jag är övertygad om att målbilderna ska sättas och besluten tas under så lokala förutsättningar som möjligt. Markägare ska gemensamt kunna samverka och komma fram till de populationsmål som skall gälla för olika arter utan inblandning från centrala myndigheter och organisationer.

    Allt ska hanteras inom ramen för organisationen med älgskötselområden (ÄSO) och älgförvaltningområden (ÄFO). Nuvarande Ä̈FO-organisation med den lokala kunskapen ska vara exekutiv.

    Betesskadorna har ökat de senaste decennierna och variationen är stor lokalt. Vad är orsaken? Skogen ska lösa klimatproblemet och omställningen till ett fossilfritt samhälle. Varenda liten kvist måste tas till vara till energi, kläder, läkemedel, hus, ja det finns inga gränser för användningsområdena för våra träd.

    Jag påstår med bestämdhet att vi redan nu har tangerat gränsen för vad som är långsiktigt hållbart. Den första signalen på detta är viltbetesskadorna.

    Vi kan inte dammsuga våra produktionsytor på den förnyelsebara råvaran utan att det får konsekvenser för klövviltet och näringsbalansen i markskiktet. Skogsbruket och myndigheter måste rannsaka sig själva i rådgivning och brukningssätt så att foderproduktion och klövviltspopulation är i balans.

    Skogs- och jordbrukets verksamhet har förändrats vilket har lett till foderbrist.

    Andelen tall på produktionsytorna minskar och vi ökar andelen löv, framför allt i västra Sverige. Tall och björk är primärträd som konkurrerar med varandra. Jag förskräcks av den höga lövandelen i våra ungskogar.

    Att tallandelen har minskat med cirka 30 procent i Västra Götaland har föga med betestrycket att göra. Den största orsaken är att lövandelen har fördubblats. Återgår vi till en mer barrskogsprioriterad skötsel så kommer tallen att återta sin plats på föryngringsytorna.

    Skogsindustrins företrädare sätter via sina krav på statlig viltreglering det marknadsekonomiska spelet åt sidan. Skogsstyrelsen hakar snabbt på under förevändningen biologisk mångfald.

    Om länsstyrelsen/Skogsstyrelsen reglerar viltpopulationen i enlighet med industriföreträdarnas krav ska också myndigheterna ställa krav på industrin att ersätta markägarna för produkterna på en nivå som innebär att avkastningsvärdet minst uppnår jakt- och upplevelsevärdet. Då får vi balans i systemen.

    För att sammanfatta krävs en diskusson i förvaltningsorganisationen där man ställer upp realistiska mål som kan accepteras av markägarkollektivet. Skogsindustrin bör marknadsanpassa sin betalning till det sociala värdet av jakt och inte ropa på statlig reglering av viltskötseln för att få råvara.

    Låt Ä̈SO och ÄFO få full beslutanderätt att hantera avskjutningsnivå, skyddsjakt och extra tilldelning. Länsstyrelsen har att kontrollera Ä̈FO och dess handläggning av skötselplaner så att arternas bevarandestatus inte äventyras.

    Att centralisera beslut innebär att engagemanget hos såväl markägare som jägare försvinner och alla skyller på varandra.

    Johan Gradén, Alingsås

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen