Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 8 december 2020

    Förstör inte dricksvattnet med industritillverkade gifter

    Industriellt framställda kemikalier är i praktiken omöjliga att rena från förorenade åkrar men lakas ner till grundvattnet, som ofta används som dricksvatten, skriver forskaren Lars Hylander i en replik.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    FOTO: Lars Owesson/Scandinav

    ”Slammotståndarna” ägnar sig åt att skrämma folk som inte är insatta i frågan, replikerar forsknings- och utvecklingschefen på VA Syd, Hans Bertil Wittgren, på min insändare i ATL om miljövänliga avloppssystem. Jag är snarare giftmotståndare och enligt Hans Bertil Wittgren dåligt insatt eftersom jag själv blir skrämd över VA-hanteringen i Sverige.

    Läs också: Debatt: ”Dags att fasa ut ett miljöskadligt avloppssystem”

    De viktiga näringsämnen vi nu spolar ner i toaletterna blandas med en uppsjö gifter på reningsverken. Därefter får slammet inte spridas i vare sig skog eller trädgård men av någon oförklarlig anledning får det spridas där vi odlar våra viktiga livsmedel. Hans Bertil Wittgren hänvisar till att man i det unika försöket med slam tillfört endast ett gram per år och hektar av kadmium, en stabil och giftig tungmetall.

    Argumenteringen liknar tandläkarlobbyns strategi under 1900-talet, då man sa att en amalgamfyllning bara innehåller ett halvt gram kvicksilver. Trots det hade svenskarna över 50 ton kvicksilver i tänderna, vilket ännu läcker till avloppet.

    2009 förbjöds kvicksilver i tandvården och många forna förespråkare för kvicksilverfyllningar skäms i dag för att de motsatte sig miljövänligare material, som redan fanns på marknaden.

    Jag välkomnar VA Syds framtida försök med urinsorterande toaletter. Jag förstår dock inte varför man inte agerar omedelbart genom att vid nybyggnation installera lösningar som redan finns på marknaden. Läget förvärras av att många kommuner tvångsansluter allt fler enskilda avlopp till de miljöskadliga systemen, där åker används för att bli kvitt giftigt slam.

    Tyvärr har Hans Bertil Wittgren inte svarat på frågan om vart gifterna tar vägen. Kan det vara så att slamspridningen är en orsak till hälsovådliga halter av PFAS (högfluorerade ämnen) i flera vattentäkter? De är liksom flera andra giftiga kemikalier industriellt framställda och finns inte i jungfrulig natur.

    De är motståndskraftiga mot nedbrytning och i praktiken omöjliga att rena från förorenade åkrar men lakas ner till grundvattnet, som ofta används som dricksvatten. VA-industrin borde ha beaktat halten av PFAS och andra kemikalier i vattnet när Sveriges godaste kranvatten utsågs den 18 november i år.

    Lars Hylander, oberoende forskare

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen