Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 12 april

    Fem punkter för en mer seriös veganrörelse

    Jag är vegan och driver en gård med småskalig grönsaksodling. Men den senaste tiden har jag tröttnat rejält på många veganer, skriver debattören, veganen och lantbrukaren Gustaf Söderfeldt.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

     ”jag känner, som vegan, att vi måste rensa luften för att komma vidare”, skriver debattören.
    ”jag känner, som vegan, att vi måste rensa luften för att komma vidare”, skriver debattören. FOTO: Mostphotos

    Jag tror att veganmat kan tilltala en ännu större del av befolkningen och även vara ett alternativ som produktionsinriktning för många bönder. Vi ser många exempel runt om i landet på bönder som satsar på nya proteingrödor, och havredrycker har gjort ett stort intrång i mjölkdisken. Men jag känner, som vegan, att vi måste rensa luften för att komma vidare.

    Jag vet att alla människor bara vill djuren så väl det går. Men om inte veganrörelsen kommer ifrån dessa fem punkter så kommer det att bli svårt att sprida sin syn vidare:

    1. Vissa veganers kopplingar till en allmänt anarkistisk, autonom rörelse som alltför ofta använt hot, hat och andra väldigt tvivelaktiga metoder. Ingen mer än en liten bråkdel av befolkningen tilltalas av sådant (fiskfritagningar?), allra minst de som veganerna ska övertala till slut – bönderna.

    2. Vissa veganers övertygelse om att veganmat är det mest nyttiga för alla, alltid. Visst är det nyttigt att äta mer grönsaker och frukt, men att en sansad animaliekonsumtion skulle vara hälsofarlig kan inte bevisas i forskning. För en hel del är det till och med nödvändigt med animaliska produkter. Det finns inga exempel på stora vegansamhällen som visat sig livskraftiga – att gå i en totalt vegansk riktning vore ett stort experiment.

    3. Vissa veganers övertygelse om att endast de som är 100 procent veganer är de enda moraliska varelserna. Sett till livets miljonåriga utveckling är det närmast skrattretande att sätta sig själv som den absolut mest moraliska varelsen någonsin.

    4. Vissa veganers tro att de blivit lantbruksexperter bara för att de bytt kosthållning. ”Det går åt 10 000 liter vatten till ett kilo kött”, är ett varningstecken i debatten. Man förstår inte att bönders kunskap är djup, nedärvd, stadgad i vetenskap och mycket mer komplex än vad man sett i en dokumentär på internet. Vi vet att mycket av marken används för djurfoder, det är sant. Vad alternativet skulle vara vet de inte.

    5. Vissa veganers tro att vi ska få till en sorts vegansk lantbruksrevolution. Det här ger mig maoistiska vibbar. Lantbrukare förminskas till en liten bricka i ett globalt spel där alla bara kan äta sojakorvar i stället – och man glömmer helt bort att det hållbara, uthålliga, lokalt förankrade veganska lantbruket inte är uppfunnet ännu.

    Om man inom veganrörelsen kan komma till rätta med dessa punkter så kommer man att framstå som en mer seriös aktör. Ingen kan ha missat att veganmat växt fram som den kanske starkaste mattrenden någonsin.

    Vego börjar slå eko och har en starkare tillväxt. Självklart kan det då finnas goda möjligheter för bönder – här i Sverige – att tjäna på denna utveckling.

    Om veganerna kan börja fundera på sina grundläggande frågeställningar så kan också bönderna göra detsamma. Komjölk, ägg och kött är ibland inte det bästa sättet att göra människomat av solens strålar på våra fält.

    Gustaf Söderfeldt

    Tidigare grisuppfödare, numera vegan, driver sajten Vegangården.

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen