Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 13 april 2017

    Efter kraschen - dags att reglera mjölkproduktionen

    Två år efter den sista dagen med mjölkkvoter, den 31 mars 2015, finns fortsatt ingen skymt av hopp vid horisonten för mjölkproducenterna.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    I dag fortsätter majoriteten av mjölkproducenterna i Europa att sälja varje kilo mjölk med förlust. Lagret av mjölkpulver uppgår till 418978 miljoner ton.

    Dessutom har våren kommit och snart släpps korna ut på ängarna, vi förväntar oss därför en betydande ökning i produktionen i Europa. Till detta måste tilläggas att förbrukningen av dryckesmjölk minskar i många länder i EU.

    Att gå i konkurs eller sälja sina gårdar är den enda vägen ut för tusentals producenter. I Spanien har 10 procent av alla mjölkgårdar som fanns före avskaffandet av kvoterna försvunnit. I Sverige har motsvarande 13 procent av alla mjölkbönder lagt ner under samma period.

    Under tiden växer och sprider sig livsmedelsindustrin. Multinationella företag såsom Lactalis, som äger Skånemejerier i Sverige, stärker sin makt. I många länder i Europa försöker man genomföra industriella projekt av jättemjölkgårdar. I Spanien, i provinserna Soria, Kastilien och León, planeras det för jättegårdar med 20 000 kor.

    Det beräknas att detta jätteprojekt ensamt kommer att förbruka mellan 4 och 6,35 miljoner liter vatten per dag och producera 368,000 ton gödsel per år. Det motsvarar en befolkning på nästan 4,4 miljoner människor. Endast 44 gårdar av denna storlek skulle kunna producera all mjölk som producerades i Spanien under 2016. Då av mer än 15 000 små och medelstora mjölkgårdar.

    Genomförandet av dessa projekt, och att tusentals familjejordbruk går under som en följd, underlättas genom avskaffandet av mjölkkvoterna. Denna avregleringspolitik är anpassad för storskaliga distributörer och mejeriindustrin, men är katastrofal för producenter och konsumenter.

    Hittills har svaren på marknadens kris varit isolerade och individuella insatser. Men eftersom det bara finns en marknad inom EU, är de positiva effekterna av dessa initiativ ytterst marginella.

    Endast återupprättandet av ett offentligt instrumentet för att reglera produktionen, att begränsa utvecklingen av stora gårdar och förhindra genomförandet av dessa jättegårdar kommer att kunna bromsa förstörelsen av den europeiska mejerisektorn och bevara kvaliteten och hållbarheten i vår produktionsmodell.

    Joel Holmdahl och Torgny Östling

    NOrdBruk – LaViaCampesina Sverige

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen