Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 15 juli

    ”Nationalisering fel väg för lantbruket”

    Delar av den svenska jordbruksnäringen tycks ha svårt att inse fördelarna med att verka på en avreglerad marknad. Att verka för en nationalisering av lantbruket är en väg bakåt, inte framåt, skriver agronomen och mjölkproducenten Per Larsson.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

     Flygbild över blommande rapsfält på Östgötaslätten.
    Flygbild över blommande rapsfält på Östgötaslätten. FOTO: Jeppe Gustafsson/TT

    Det har nu gått 25 år sedan Sverige blev medlem i EU. I och med detta blev också Sveriges lantbruk en del av den gemensamma inre marknaden. Under denna tid har EU sakta men säkert avreglerat delar av sin jordbrukspolitik. Produktionskvoter har försvunnit, exportstöd har fasats ut.

    Trots 25 år av marknadsanpassning verkar delar av den svenska jordbruksnäringen ha svårt att inse fördelarna och acceptera konsekvenserna av att verka på en avreglerad marknad. Omvärlden har konsekvent setts som ett hot snarare än en möjlighet.

    I och med coronapandemin har de protektionistiska strömningarna ökat i styrka. Att vår låga självförsörjningsgrad är ett problem i kris har konstaterats som ett faktum.

    Snarare visar forskning att de globala livsmedelssystemen är en garant för vår globala och nationella försörjning vid kriser. Ansträngningarna borde riktas mot att hålla handelsvägarna öppna, snarare än att stänga gränser. Att vara självförsörjande på livsmedel vid kriser innebär att man också måste kontrollera alla de produktionsmedel som krävs för att få fram råvaran. En planekonomi som nog ingen egentligen vill ha.

    Förvånande nog har företrädare för lantbruket på alla nivåer fastnat i självförsörjningsgraden som ett mått på hur svenskt lantbruk mår. Köp svenskt, skanderas det unisont! Tron att den svenska marknaden, en öppen marknad med 10 miljoner invånare, skulle vara en garant för svenskt lantbruks tillväxt och välgång är en illusion. Kunder och konkurrenter är i dag globala storföretag med enorma finansiella muskler. Att möta detta med en Lönnebergamentalitet är ingen lösning för att stärka den inhemska konkurrenskraften.

    I stället för att försöka skydda sig mot den omvärld som är ett faktum borde målsättningen i stället vara att helt integreras i densamma. Att söka samarbeten och allianser i det nordeuropeiska livsmedelsklustret torde ge tillgång till både kunskap och nya marknader. Förvånande nog ses denna inställning med stor skepsis, inte minst av lantbrukspressen.

    När det gäller resonemang om konkurrenskraft och lönsamhet lyfts alltid särregler samt de mervärden dessa antas ge upphov till. Den egna produktiviteten förbises oftast som en faktor för lönsamhet. Kollegor i andra länder anses generellt sett ha bättre villkor för att kunna bedriva en konkurrenskraftig primärproduktion.

    Att förutsättningarna varierar går inte att bortse ifrån, lika villkor är dock bara en illusion. Ingenstans har jag sett förutsättningar som liknar någon annans. Företagande handlar om att växla ut sina styrkor och hantera sina svagheter.

    Svenskt lantbruks konkurrenskraft är summan av de beslut vi lantbrukare fattar, samt inställningen till oss själva och vår omvärld. Att gå i fällan att verka för en nationalisering av lantbruket är en väg bakåt, inte framåt.

    Per Larsson

    Agronom och mjölkproducent

    Kårtorp, Tibro

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen