Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 21 februari

    Att vilja vara jämställd räcker inte

    Det räcker inte med att öka antalet kvinnor i skogen, det löser inte grundproblemet varför kvinnor inte i högre grad söker sig dit, skriver Stina Powell och Ann Grubbström.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    FOTO: Marion Palm

    ”Du är en sån där som ser glaset halvtomt, förstår jag. Själv väljer jag att se det halvfullt”, kommenterade en av universitetets chefer när en av oss uttalat sig i lokaltidningen på internationella kvinnodagen. Hon påpekade att vi då hade både en kvinnlig rektor och en kvinnlig vice rektor.

    Men alltför ofta handlar jämställdhet om antalet kvinnor och män. Lika många män som kvinnor betyder inte nödvändigtvis att organisationen är jämställd. Det är så mycket mer: att alla behandlas lika, och utifrån sina egna förutsättningar (alltså ganska olika), att inte bli utsatt för diskriminering eller trakasserier, att ha möjlighet att avancera utan att kön spelar någon roll. Och allt tillsammans och lite till.

    Det har forskats på jämställdhet i skogen och i akademin länge, men vi ser alltför få tecken på förändringar. Speciellt om det vi letar efter inte är antalet kvinnor och män, utan mindre kvantifierbara förändringar som inte syns i stapeldiagram: förändringar i organisationskulturer.

    Vi forskar om jämställdhet på skogens utbildningar, två starkt hierarkiska miljöer (skog och akademi) som båda fortsätter att dras med en hel del unkna och otidsenliga värderingar. 2017 kom uppropet #slutavverkat och strax efter skrev 18 kvinnliga jägmästarstudenter ett öppet brev till sektorn och till universitetet om sina upplevelser av trakasserier, hot och sexism. Det var skrämmande läsning.

    När vi nu har intervjuat studenter, ledare och lärare så förstår vi att insatserna på vårt universitet inte har haft tillräcklig effekt. Normen för en jägmästare är fortfarande snäv: köttätare, jägare, produktionsinriktad, heterosexuell, vit, man, från skogsbakgrund. Att vara vegetarian eller vegan, intresserad av biologi och naturskydd, icke-binär, icke-vit, kvinna eller från stan är normbrytande.

    Universitetet och sektorn säger till oss att de vill ha förändring, och vi tror att de menar vad de säger. Men hur ska det gå till? Det har skrivits miltals med artiklar och böcker såväl om att förändra organisationer som om jämställdhet i akademin.

    För några år sedan uppmanades universiteten av regeringen att ta fram en jämställdhetsintegreringsplan. Den skulle genomföras och snart skulle saken vara biff. Men vems definition av jämställdhet är det vi integrerar? Det finns en överhängande risk att det vi kommer överens om är en urvattnad förståelse av vad jämställdhet är, som inte utmanar och förändrar något. Dessutom är risken att vi viftar med våra policydokument för att visa att vi gör något. Att säga att vi är för jämställdhet behöver inte betyda att så mycket de facto förändras.

    Länge har fokus legat på att locka fler kvinnor till skogen, alltså på numerär jämställdhet. Visst, fler kvinnor i skogssektorn visar att det är ställen där också kvinnor kan vara, och det är bra.

    Men det räcker inte med att öka antalet kvinnor, det löser inte grundproblemet varför kvinnor inte söker sig dit i högre grad. Sexism och diskriminering måste bort och det kräver civilkurage och mod. Ökat ledarskap och mer mod, från högsta ledning till varje enskild individ i klassrum och på arbetsplatser.

    I brevet som skrevs av de kvinnliga studenterna 2018 är det tydligt att en förändring krävs i framtidens skogssektor. Berättelserna är starka och ger oss kraft att förändra. Vi föreslår att vi läser det här brevet igen, blir modigare och vågar säga ifrån.

    Stina Powell & Ann Grubbström

    Forskare vid Institutionen för stad och land, Avdelningen för miljökommunikation, Sveriges lantbruksuniversitet

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen