Har WTO äntligen spelat ut sin roll?
Världshandelsorganisationen WTO har problem. Förhoppningsvis kan vi se ett slut på denna globala planekonomiska politik, skriver Thomas Gunnarson, Förbundssekreterare i Familjejordbrukarnas riksförbund.
Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!
För många år sedan var jag framme vid den marknadsliberala tankesmedjan Timbros monter på bokmässan i Göteborg och frågade: ”Är inte World Trade Organization (WTO) ett problem?”
”Nej, om alla följer reglerna så blir det bra”, blev svaret. WTO är alltså en global planekonomisk funktion. Med regler enligt WTO-plan, som för över vinsterna i det globala jordbruket till bolag som Cargill, Smithfield och John Deere, medan bönderna blir bidragstagare och socialfall.
För det svenska jordbruket blev WTO en realitet med ”Spårbytet” 1990, en anpassning till världsmarknaden. Några år senare blev det Cap, en annan anpassning till WTO.
Resultatet för världens jordbruk, med WTO, blev nominellt stillastående priser som, möjligen, kunde kompenseras med olika ”icke marknadsstörande” stöd. Vad det nu innebar då WTO i sig inte är en marknadsfunktion utan en planekonomi?
EUs jordbrukspolitiker utvecklade då olika WTO-godkända ”frikopplade” stödformer, i syfte att kompensera för usla världsmarknadspriser. Stöd som bygger på till exempel påhittade miljöproblem som kan lösas med ”miljöstöd”. Det senaste är ”klimatstöd” där korna är ”stora miljöproblem”. Men själva problemet är de planekonomiska WTO-reglerna.
Men, WTO har problem då de största nationerna spelar ut organisationen mot varandra medan viktiga funktioner, som världens jordbruk, faller samman genom ofinansierad industrialisering, slavarbete och låsta priser utan marknadsavkänning och ansvarsfull nationell politik. Det är ett globalt problem som driver på en ofrånkomlig folkvandring.
Även de mäktiga i den amerikanska organisationen och tankesmedjan Council on Foreign Relations som träffades nyligen hos Clayton Yeutter Institute for International Trade and Finance, tycks vara bekymrade. (Clayton Yeutter var chefsförhandlare under Reagan och ”pappa” till dagens WTO-system.) Man konstaterade att problemen började före president Trump!
Kan vi förhoppningsvis se ett slut på denna globala planekonomiska politik (WTO) som är så förödande för hela mänskligheten? Och åter få uppleva ett svenskt nationellt politiskt ansvar för jordbruket och livsmedelsförsörjningen?
Thomas Gunnarson
Förbundssekreterare Familjejordbrukarnas riksförbund
Tack!
Ditt debattsvar är nu inskickat.