facebooktwittermail d

”Tillåt försäljning av opastöriserad mjölk”

Kan staten verkligen skydda medborgarna mot enskildas felaktiga hantering av livsmedel? Borde inte Livsmedelsverkets uppgift istället vara att skydda medborgare mot akut toxiska livsmedel? Rimligen så, men verkets praktik blottar en oroande brist på logik, skriver Martin Ragnar och Ann-Helen Meyer von Bremen i en debattartikel.

Hink med mjölk
Mjölk är ett viktigt baslivsmedel för oss svenskar och en ryggrad i den svenska gastronomin och matkulturen, skriver Martin Ragnar och Ann-Helen Meyer von Bremen. FOTO: HENRIK MONTGOMERY/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Livsmedelsverket är en statlig myndighet som bland annat ansvarar för att säkerställa att de livsmedel som finns att köpa är säkra för konsumenten. Det är viktigt uppdrag.

Historiskt har sjukdomar och förgiftningar uppstått när undermåliga livsmedel sålts och förtärts. Likafullt finns en lång rad livsmedel som är tillåtna att säljas som har uppenbart negativa hälsoeffekter.

Stenmurkla är akut toxisk och långtidsverkande därtill även i förvälld form, men får ändå säljas förvälld. Coca-Cola bidrar inte till en friskare befolkning, men säljs ändå i stora mängder utan några invändningar från myndigheten. Samma gäller med ägg och köttfärs – produkter som så klart i normalfallet är bra och hälsosam mat, men som likafullt i vissa extrema fall kan skapa både sjukdom och död.

Det finns så klart viktiga skillnader mellan dessa olika livsmedel. Medan stenmurklan helt enkelt är giftig i sig och därför inte alls bör ätas handlar Coca-Colans hälsokonsekvenser mer om mängd och livsstil i övrigt än om någon toxisk sammansättning.

Ägg och köttfärs, slutligen, är i sig hälsosamma livsmedel, men kan vid en felaktig hantering leda till negativa hälsokonsekvenser. Det är till exempel direkt farligt att ställa fram köttfärs och råa äggulor i solen en varm sommardag och några timmar senare tillaga en smarrig råbiff av ingredienserna då farliga bakterier under tiden kan växa till sig.

Mjölk är ett annat viktigt baslivsmedel för oss svenskar och en ryggrad i den svenska gastronomin och matkulturen i sina mångfacetterade uttrycksformer som mjölk, fil, smör, ost, ostkaka med mera. Men den mjölk som säljs i butik måste först pastöriseras. Det görs med hänsyn till risken för att sprida EHEC- och/eller campylobactersmitta som i förlängningen i allra värsta fall kan leda till död. Välmotiverat alltså, eller?

Faktum är ju att smitta som kan leda till död mycket väl kan uppstå också i såväl råa ägg som köttfärs. Skillnaden är dock den att vare sig de råa äggen eller köttfärsen blir föremål för tvångsmässig pastörisering före butiksförsäljning. Pastörisering skulle uppenbart helt förändra respektive produkt till oigenkännlighet, om än smaken hos en tillagad biff eller ett kokt ägg kanske inte påverkades så mycket.

Med mjölken förhåller det sig annorlunda. Avdödandet av den naturliga bakterieflora som finns i opastöriserad mjölk innebär att många av produktens positiva hälsoaspekter tas bort samtidigt som smaken påtagligt förändras.

Är det mot denna bakgrund verkligen rimligt att regelmässigt försämra all mjölk före butiksförsäljning? Livsmedelsverkets svar är ”Ja”, under förevändningen att man vill minska risker för medborgarna. Men det skorrar falskt givet att man samtidigt tillåter både stenmurklor, Coca-Cola, ägg och köttfärs att säljas.

Livsmedelsverket kan omöjligen ta på sig rollen att garantera att ingen människa någonsin får hälsoproblem av födointag, när problemen uppstår till följd av felaktig hantering. Istället handlar det om att sätta upp ett ramverk för hur en säker hantering ser ut – och framförallt att utbilda konsumenterna i säker hantering.

När det gäller direkt toxiska produkter är saken en annan. Det borde vara självklart att förbjuda försäljning av stenmurkla. Lika självklart borde det vara att tillåta försäljning av den opastöriserade mjölk vi svenskar druckit i de 6 000 år som förflöt innan Livsmedelsverket trädde in på scenen.

Martin Ragnar
Svenska Dryckesakademien

Ann-Helen Meyer von Bremen
Kålrotskademien