Jag tolkar Johan Åbergs, Skogsstyrelsen, svar på min debattartikel i ATL den 22 oktober som att Skogsstyrelsen är obekväm med att förklara skillnaden på barkborreträd/bestånd som ligger 100–200 meter ifrån varandra. Den ena är skadlig och ska avverkas skyndsamt medan den andra, där barkborren finns i en nyckelbiotop där den sprider ut sig från år till år, ska stå kvar.
”Ta bort alla barkborrehärdar”
Skogsstyrelsens hantering av dagens största skogsproblem är inte seriös, skriver skogsägaren Henrik Tågmark.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Det inser var och en att det inte är en seriös hantering av dagens största skogsproblem. Mellanskogs högsta ledning har nu också i tidningsartiklar (ATL 29/10) bland annat krävt en skärpning från myndigheternas sida i detta avseende.
Det är ju inte överallt där det finns etablerade granbestånd som är skyddade, men där så är fallet och angrepp sker måste Skogsstyrelsens rigida hållning luckras upp i den hotfulla situation som vi nu upplever.
Det ska inte behövas ändrad lagstiftning för att förstå vikten av att ta bort alla barkborrehärdar oavsett om de är belägna i produktionsskog eller skyddad skog. Det måste räcka med insikt i situationens allvar och sunt bondförnuft!
Jag saknar fortfarande en förklaring till varför Skogsstyrelsen, före reservatsbildningar och naturvårdsavsättningar, i syfte att lugna oroliga skogsägare vilseleder skogsägaren med muntliga försäkringar om att man kan få dispens om barkborreangrepp uppstår i det skyddade området.
När det sedan råkar bli skarpt läge så backar man mer eller mindre ur sina löften. Jag ser mycket allvarligt på detta. Om inte myndigheten har större förtroendekapital att värna om än så är det illavarslande inför framtiden!
Henrik Tågmark, skogsägare Molkom