facebooktwittermail

Kontinuitet viktigt i skogen

Dagens trakthyggesbruk är ett avsteg från naturens eget urval av avkommor och kan komma att stå det svenska samhället dyrt på sikt, skriver Åke Wikström.

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Skogsutredningen har nu publicerat ett omfattande betänkande och mottagandet bland olika intressenter är till stor del svalt eller negativt. I huvudsak är konflikterna relaterade till hur man ska hantera kravet på biologisk mångfald i ett skogsbruk som är i hög grad industrialiserat.

För egen del ökade intresset för skogen som komplex när doktoranden Kristina Belfrage från SLU vid ett seminarium 2010 berättade om vad som finns i skogens mark. Hon berättade om symbiosen mellan mykorrhizan och träden där dessa får mineraler från mykorrhizan i utbyte mot kolhydrater från trädet.

Dessutom skyddar mykorrhizan träden genom att förse dem med mediciner vid angrepp av olika slag, berättade hon. Då klack det till i min ingenjörshjärna. Kunde detta verkligen vara sant?

En forskare som jag tycker har fångat problematiken med skogen (obs inte träden) är den amerikanske forskaren Jerry Franklin. Han menar att det finns över 5 miljoner olika företeelser i en naturskog av vilka några få procent är synliga.

De flesta finns i marken som svampar med sitt mycel, maskar och nematoder etcetera. En så komplex miljö kan vi människor inte förstå hur den fungerar, menar han. Han anser att om man ska bedriva ett uthålligt skogsbruk måste man därför bevara en hög grad av kontinuitet i landskapet.

Samband som utvecklats under långa perioder måste värnas. Då kan man inte kalhugga stora områden som vi nu gör.

Det är också mycket intressant att notera att nu presenteras allt fler forskningsrapporter som stöder vad Jerry Franklin framför. Mycket av de nyvunna kunskaperna kan sammanfattas med orden Wood Wide Web – skogens internet. Det finns nu ett stort antal intressanta videor på Youtube som behandlar detta begrepp.

När jag tar del av alla rapporter om en ökande omfattning skogsskador så frågar jag mig om det kan bero på en starkt reducerad biologisk mångfald. Vi vet att en stor andel av mykorrhizan försvinner efter en kalhuggning och säkert många andra organismer.

En stor del av Norrlands ungskogar är angripna av svampar och insekter. Granbarkborren härjar i hela landet. Till det kommer skador av betande djur som är en direkt följd av trakthyggesbrukets monokulturer. Några kanske påstår att mycket av skadorna är en effekt av klimatförändringen men tänk om så inte är fallet.

Jag är ingen expert på biologisk mångfald men jag hyser stor tilltro till naturens egna processer som utvecklats under årtusenden.

Om vi människor försöker tänja på gränserna genom att införa processer som är vitt skilda från naturens egna kan detta slå tillbaka hårdhänt. Det finns ett otal exempel på detta i tidigare samhällsbildningar.

Jag fruktar att dagens trakthyggesbruk med introduktion av utvalt plantmaterial, gödsling med mera är avsteg från naturens eget urval av avkommor och kan komma att stå det svenska samhället dyrt på sikt. Trakthyggesbruket dras med en lång rad tillkortakommanden som nu visar sig efter att det har varit förhärskande i flera decennier.

Med ett annat skogsbruk, anpassat till naturens egna förutsättningar, skulle mycket av stridigheterna om skydd av biotoper kunna läggas ned.

Åke Wikström

Ingenjör med stort intresse för skog och skogsbruk, medlem IVA Avd VIII