Skogsdebatten har rasat de senaste åren med stora insatser i potten. Skogsnäringens bidrag till hållbar utveckling utmanas av starka intressen för minskad avverkning. I debattens centrum finns politiska processer både på nationell och EU-nivå där framtidens skogshushållning ska leverera för klimat, biologisk mångfald, virkesförsörjning, landsbygdsutveckling, energisäkerhet med mera.
Den gamla skogen ökar snabbt i Sverige
På grund av dåligt faktaunderlag underskattas mängden gammal skog i Sverige. Den allmänna bilden är att den minskar, sanningen är att den ökar, skriver Peter Holmgren, Jonas Jacobsson och Tomas Thuresson.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Debatten präglas av häpnadsväckande faktafel om den svenska skogens utveckling. Det är förvånande eftersom Sverige är världsledande på statistik och kunskap om skog. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har trots detta försett det politiska samtalet med felaktiga underlag. Det behövs tydligare ansvar, mer transparens och bättre kvalitet från myndigheterna på detta område.
Skogsstyrelsens gällande officiella prognos för Sveriges skogar är gravt missvisande. Den senaste långsiktiga nationella analysen publicerades 2015. Redan i starten redovisas för lite gammal skog, och bara knappt tio år senare finns det motsvarande Härjedalens yta (1.1 miljoner hektar) mer av gammal skog (äldre än 120 år) än vad som förutspåddes i scenariot ”dagens skogsbruk”. I stället för en snabb minskning ser vi i verkligheten en ökning. Vi vet detta då data från riksskogstaxeringen nu visar den faktiska, uppmätta utvecklingen.
Denna extremt missvisande prognos (eller basscenario) underblåser påståenden att den äldre skogen försvinner utanför reservaten – vilket den alltså inte gör!
Dessutom har Skogsstyrelsen överskattat hur stor areal som skulle slutavverkas. En kritiserad studie från EU-kommissionen publicerad i Nature 2020 överdrev avverkningsarealen med 36 procent, vilket Skogsstyrelsen då reagerade mycket starkt emot.
Men i sitt eget tidigare basscenario hamnade man 33 procent över den faktiska avverkningen – skyhögt över historiska data för de senaste decennierna. Ett helt Medelpad, 700 000 hektar, av de hyggen Skogsstyrelsen räknade med för tioårsperioden blev inte av.
En ytterligare bild av positiva trender i skogen får man genom att titta på riksskogstaxeringens hundraåriga tidsserie. Mängden gamla och grova träd har mångdubblats sedan 1920-talet och den snabbaste ökningen har skett de senaste decennierna. Vi har då rört oss från ett utarmat skogstillstånd för hundra år sedan genom ett strikt produktionsinriktat skogsbruk till den skogspolitik som gäller sedan 1994 – med lika vikt på virkesproduktion och biologisk mångfald.
Genom riksskogstaxeringen vet vi också att arealen skog med höga naturvärden (habitatklassad) ökar. I Naturvårdsverkets rapportering enligt EUs Art-och habitatdirektiv framhålls bara förluster av habitat medan man bortser från att habitat enligt riksskogstaxeringens inventeringar nyskapas i åldrande skogar.
Därmed framstår det svenska skogsbruket som ensidigt utarmande, när det själva verket sker en restaurering av naturmiljöer. Den missvisande rapporteringen är allvarlig då EU-kommissionen just lagt fram lagförslag för ”nature restoration”, vilket naturligtvis relateras till medlemsländernas officiella rapporter.
Uppföljningen av miljömålet ”Levande skogar” är tätt knutet till felaktiga prognoser och rapporter enligt ovan. Myndigheter meddelar att miljömålet inte uppnås och att utvecklingen är negativ.
Felaktigheterna har fått stora och negativa konsekvenser för hur skogsbruket beskrivs i debatten, för det nationella policyarbetet, för Sveriges inflytande på EU:s beslutsprocesser, samt i förlängningen för förutsättningarna för vår kanske viktigaste basnäring.
Prognosfelen är kända av myndigheterna som dock inte lyft fram dessa, trots att informationen de senaste åren använts flitigt av miljörörelse och media för att undergräva skogsnäringen och utmåla den som en miljöförstörande verksamhet – till exempel i SVT Vetenskaps ”Slaget om skogen”.
Det är hög tid att korrigera diskursen om skogens utveckling och skogsbrukets roll i denna. Det går tydligt åt rätt håll, både med virkesproduktion och naturvärden. Den svenska skogspolitiken sedan 30 år fungerar förvånansvärt väl, när den ställs mot uppmätta och verifierade fakta. Det är allvarligt att myndigheternas antaganden och fördomar har skapat en motsatt bild.
Myndigheterna arbetar nu med nya långsiktiga konsekvensanalyser, samtidigt som röster höjs för en ny parlamentarisk utredning av skogspolitiken. Det är då av största vikt att dessa offentliga analyser genomförs fördomsfritt och baseras på verklighet.
Peter Holmgren, FutureVistas AB. Tidigare bl.a. chef för FAOs klimatavdelning samt Director General för Center for International Forestry Research (CIFOR).
Jonas Jacobsson, egen verksamhet inom internationell skogsförvaltning. Tidigare bl.a. chef för affärsområde Forestry på AssiDomän AB (numera Sveaskog).
Tomas Thuresson, vd Brevens Bruk AB. Tidigare bl.a. Skogsskötselchef vid Skogsstyrelsen, vd Häradsskog AB samt mångårig internationell skogskonsult.
Fotnot: Naturvårdsverket har erbjudits replik men avstår.