Replik på ”Därför röstade C ja till naturrestaureringslagen”, av Emma Wiesner (C).
Europaparlamentet har nu sagt sitt om det nya förslaget om att restaurera natur. Moderaterna röstade nej.
Som vi gång efter annan har gjort tydligt är detta ett förslag som vi inte kan stödja. Vi ser helt enkelt inte hur det kommer att främja gröna näringar, värna svenska intressen eller fungera för en levande landsbygd.
Moderaterna tar inga risker vad gäller svenskt jord- och skogsbruk, och kan inte gå i god för att slutprodukten inte kommer drabba svenska intressen negativt.
Jag har full respekt för att Emma Wiesner försöker försvara Centerpartiets ställningstagande, där man i slutändan valde att ge vänstern och de gröna segern i frågan. Men det är ändå något som klingar falskt när Wiesner ska försvara ett förslag som hon själv så sent som förra månaden kallade ”ett fruktansvärt fult och dyrt monument över ogenomtänkt symbolpolitik.” Att hon själv skulle vara med och resa detta monument var det få som kunde tänka sig.
Jag vet inte exakt vad Wiesner förhandlade om i korridoren med sina franska kollegor innan omröstningen, men kan bara konstatera att det blev en bra överenskommelse för fransmännen.
Vi är bägge överens om att flera viktiga förbättringar gjordes i omröstningen i plenum, men till skillnad från Centerpartiet har vi moderater aldrig bytt uppfattning: förslaget för naturrestaurering behöver göras om i grunden.
Dit nådde vi nästan – marginalerna var knappa. Själv hade jag hellre sett en tydlig uppslutning i slutomröstningen där alla vi som står för svensk landsbygd visade var vi står. Det Wiesner glömmer att nämna är att hennes partikollegor från Nederländerna, Tjeckien och Tyskland agerade precis likadant som Moderaterna. Det är synd att hon själv inte hållit den linjen.
Det är också förvånande att Wiesner väljer att kritisera Moderaterna, då hon är fullt medveten om att M och C står väldigt nära varandra i dessa frågor och då flera av de ”viktiga förändringar” hon skriver om tagits fram tillsammans med oss och vår partigrupp.
Alla förbättringar till trots kvarstår dock ett problem: vi ser gång efter annan ogenomtänkta förslag som nästan intill tycks ta sikte på Sverige.
Den här mandatperioden har kantats av förslag som på olika sätt slår mot jord- och skogsbruk. EU-kommissionen, vänstern och de gröna har under mandatperioden blivit mer och mer radikala i sina förslag.
Det blir till syvende och sist viktigt att vi skickar en signal om att det får räcka nu. Annars kommer vi bara se fler förslag som urholkar äganderätten i Sverige och gör det svårare för svenska lantbrukare. Då håller det inte att leta efter anledningar att rösta för förslag som man någon vecka tidigare ville förkasta.
En fråga kvarstår: Vågar Emma Wiesner och Centerpartiet garantera att det här lagförslaget när det väl är förhandlat med ministerrådet blir acceptabelt för svensk del?
Jag vill vid nästa års val kunna titta mina väljare i ögonen och säga att vi i motvind stod upp för svenska intressen. Det står andra svenska partier fritt att göra som de vill.
