facebooktwittermail d

”Dags för lantbrukets män att prata mer jämställdhet”

Jämställdhet är inte en kvinnofråga utan en demokratifråga, och borde därför angå alla.

Traktorer på åker.
Det finns en mycket gammal, ibland orubblig föreställning om att jämställdhet är en kvinnosaksfråga, skriver Katarina Wolf. FOTO: ANDERS GOOD/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

LRF:s jämställdhetsakademi släppte nyligen en mycket intressant rapport som undersöker mediebilden av lantbruket ur ett jämställdhetsperspektiv. I rapporten framkommer många punkter värda att lyfta men jag väljer att fokusera på ett fåtal.

Det är fortsatt männen som dominerar mediebilden av lantbruket i Sverige – det gäller såväl nationell- som lokal- och branschmedia. Nu tänker ni kanske att det är naturligt, vi verkar trots allt i en mansdominerad bransch och om representationsfördelningen speglar verkligheten finns ingen anledning att problematisera. 

Tyvärr finns det ofta anledning att problematisera, även här. 43 procent av alla sysselsatta i jordbruket i Sverige är kvinnor, 38 procent av skogsägarna är kvinnor – ändå tar 74 procent av männen upp skildringar i media.

Rapporten fördjupar sig också i vilka ämnen och frågor som representeras av respektive kön. De ämnen som sticker ut är beskrivningar av livet som lantbrukare där endast 12 procent av de som lyfts fram var kvinnor, men särskilt intressant är ämnet jämställdhet. Endast några få artiklar publicerades på ämnet jämställdhet, tror att jag själv kan vara skyldig till ett par av dem, och i dessa var det 100 procent kvinnor som yttrade sig. 

Jag tror att det finns två anledningar till varför statistiken i rapporten ser ut som den gör. Den första, och mest beklagliga, är att män varken bryr sig eller känner ett behov av att engagera sig i frågan. Det finns en mycket gammal, ibland orubblig föreställning om att jämställdhet är en kvinnosaksfråga som bör drivas av de som berörs, alltså kvinnor, när det egentligen handlar om demokrati och fundamentala mänskliga rättigheter. 

Det är sorgligt i sig att man ska behöva försvara och förklara varför man som kvinna vill ha samma förutsättningar, rättigheter och allmän likabehandling.

Den andra orsaken tror jag grundar sig i en rädsla hos män att uttala sig, man är rädd för att säga fel. Denna rädsla kan i många fall säkert vara befogad och den feministiska rörelsen i Sverige kan utan tvivel ibland vara skyldig till att snabbt avfärda försök till manlig medverkan.

Själv tror jag på dialog, vi kommer ingenstans utan att lyfta samtalet och lära av varandra. Vi behöver fler män i branschen som vågar prioritera jämställdhet, som tydligt markerar i situationer där sexism förekommer, som tveklöst säger ifrån. 

Även om jag nu kommer på mig själv med att återigen bidra till statistiken att som kvinna lyfta jämställdhet i media, vill jag uppmana fler män att bryta mönstret. Jag vet att ni finns där ute, ni som förstår hur viktig en jämställd lantbruksbransch är. 

Ni som inser att vi måste bryta normer och strukturer för att välkomna fler in i ett yrke som inte kommer att överleva utan fler ägarskiften och nya företagare: Våga fråga, våga lära.

Katarina Wolf

Katarina Wolf är mjölkföretagare.