facebooktwittermail

Uppvärdera lantbrukets betydelse

Alla bör vara lika inför lagen – oavsett om det handlar om en liten eller en stor aktör, skriver Rune Carlsson i en debattartikel.

”Störst går alltid först och likheten inför lagar och förordningar är lika skrämmande låg som den inhemska livsmedelsproduktionen”, skriver entreprenören Rune Carlsson.
”Störst går alltid först och likheten inför lagar och förordningar är lika skrämmande låg som den inhemska livsmedelsproduktionen”, skriver entreprenören Rune Carlsson. FOTO: ISTOCK

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Här i Östergötland vill ett stort bolag utvidga sin verksamhet och ansöker därmed om tillstånd för vattenverksamhet med mera. Verksamheten kommer att beröra flera fastigheter och dikningsföretag i dess närhet. Bolaget ansöker också om dispens från biotopskyddet samt verkställighetsförordnande. Jag misstänker att de i kraft av sin storlek inte lär ha några större svårigheter med att få sin ansökan beviljad i Mark- och miljödomstolen.

Samma sak brukar gälla när kommuner vill expandera på jordbruksmark och därmed har behov av att kulvertera öppna diken. Stora markytor tas i anspråk i utkanterna av våra städer för att bostadsbyggande, handel och industri ska kunna expandera. Tillhörande hårdgjorda ytor släpper sedan ut stora mängder förorenat vatten i diken och vattendrag, vatten som i många fall belastar jordbrukets mark och diken på ett negativt sätt.

En ny livsmedelsstrategi har antagits med inriktning på att öka den inhemska produktionen från en skrämmande låg nivå. Driftiga lantbrukare försöker expandera och rationalisera efter bästa förmåga och det kan få till följd att en del av ett öppet dike behöver kulverteras för att uppnå en rationell och miljövänlig produktion. Men då kan det bli stopp, när nitiska myndighetsutövare hårdtolkar lagar och regler för att utöva sin makt på en liten aktör.

När en nära anhörig till en lantbrukare vill bygga en villa på en lite svårbrukad del av släktgårdens mark kan det bli stopp med hänvisning till att man inte får bygga på jordbruksmark.

När en äldre person som bor kvar ensam i sin villa på landet, söker dispens från kravet på åtgärdande av sin fungerande avloppsanläggning med låg belastning, då blir det stopp från politiker och tjänstemän. Sunt förnuft får inte plats i bedömningen.

Samtidigt som man ålägger enskilda fastighetsägare att åtgärda sina avloppsanläggningar till dyra kostnader och tveksam miljönytta, kan kommunen låta orenat avloppsvatten brädda ut från dåliga reningsverk, pumpstationer och läckande ledningar till diken och vattendrag.

Vad lär vi då av detta? Jo, att störst går alltid först och att likheten inför lagar och förordningar är lika skrämmande låg som den inhemska livsmedelsproduktionen.

Det är hög tid att uppvärdera lantbrukets betydelse och landsbygdens befolkning, så att städernas befolkning även i fortsättningen kan äta sig mätta och också njuta av ett vackert och välskött jordbrukslandskap på sin fritid.

Rune Carlsson

Entreprenör, Linköping