facebooktwittermail d

Dags att se över Arlas prismodell

Arla hade en gång en frispråkig vd som gärna pratade med lantbrukstidningarna. När jag och en kollega gjorde en intervju om ett nytt betalningssystem sa han opåtalat: ”Vet ni varför ett privat mejeri aldrig kan konkurrera ut ett kooperativt?” Kollegan och jag såg säkert mest frågande ut så han svarade själv. ”Jo, för att ett kooperativt mejeri alltid kan sänka priset till mjölkleverantörerna mer.”

Nu var det inte ämnet för intervjun så vi följde inte upp påståendet. Men jag har inte glömt bort det eftersom det var så oväntat. Meningen med lantbrukskooperationen är ju inte att hålla olönsamma mejerier under armarna, utan att betala mer för mjölken.

Men den tidigare vd:n hade naturligtvis rätt. Arla kan sänka avräkningspriset på mjölken på ett sätt som ett privat mejeri inte skulle kunna. Och det är inte heller något skumt med det. Förklaringen är självklart att Arlas medlemmar inte bara säljer sin mjölk till Arla utan också äger företaget. När det går dåligt får ägarna vara med och betala.

Förutom den akuta krisen har Arlas svenska medlemmar en mer långsiktig fråga som kan vara värd en del tankemöda. De svenska medlemmarna har sagt ja till samma mjölkpris som i de övriga fem medlemsländerna. Och det kan ju verka rättvist och bra, ingen får några fördelar.

Men frågan är om inte den konstruktionen på sikt gör mjölkproduktion omöjlig i stora delar av landet. Svensk mjölkproduktion kräver ett högre mjölkpris än i de andra medlemsländerna Danmark, Storbritannien, Tyskland, Belgien och Luxemburg.

Möjligheten att få lite mer betalt för svenska mejeriprodukter blir allt bättre. Problemet är bara att priset på Arlas svenska produkter i svenska butiker har ganska liten betydelse för ersättningen till de svenska mjölkbönderna.

När den akuta mjölkkrisen så småningom är över behöver svenska mjölkbönder fundera över det här. Med nuvarande konstruktion kan man faktiskt påstå att svensk mjölkproduktion aldrig kan bli lönsam. Skulle priset bli så högt att lönsamheten är OK i Sverige kommer den att bli så god i andra länder att produktionen ökar och lönsamheten pressas tillbaka igen.

Det finns visserligen politiska stöd som ska kompensera mjölkbönder för de högre kostnaderna, till exempel på sydsvenska höglandet och i norra Sverige. Men politiska stöd är osäkra och blir lätt otillräckliga.

De ekonomiska krafterna driver mjölkproduktion från skogs- och mellanbygder till slätterna i Halland, Skåne, Västergötland och kring Kalmar. Om vi ska hålla mellanbygderna levande och markerna öppna krävs långsiktiga förändringar och det finns inte några självklara enkla lösningar.

Kanske är det dags för en mjölkkommission med deltagare från både mjölkbönder, mejerier, handel och politiker.

 

Fotno: Knut Persson kommer att medverka regelbundet på ledarsidan i ATL. Han är en känd profil för många av ATL:s läsare. Knut arbetade, med kortare avbrott, på ATL från 1985 till 2003, de sista åtta åren som chefredaktör och ledarskribent. Därefter har han verkat i andra roller på LRF Media.