För något år sedan manglades den konventionella växtodlingens bruk av godkända växtskyddsmedel i en Coopreklam med skruvat budskap.
Coops reklam hyllar okunskapen
Handelskedjan Coop går gärna till attack i sin reklam, även mot sina egna varor. Denna gång är det köttet som misshandlas.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Coop har uppfattat proteinskiftet och skapat en sajt som ska lära oss att äta mer vegetariskt. Den är inspirerande och lockande. Så långt är allt gott och väl. Men varför vara så ensidigt fördömande av nötköttet?
Med argumenten att nötkött jämfört med motsvarande mängd vegetabiliskt protein använder tio gånger mer mark, släpper ut 35 gånger mer växthusgaser och använder sex gånger mer vatten framställer man nötköttet som en oerhört miljöfarlig produkt.
Sanningen är att man skruvar varje uppgift för att ställa köttet i usel dager. Mer mark, javisst, men också mark som inte kan användas till odling. Tvärtom är det mark som bidrar till den biologiska mångfalden.
Mer växthusgaser, jodå, men man glömmer mullbildningen i vallar och betesmarker som binder koldioxid och verkar i motsatt riktning. Mer vatten till foder och djur, men det är regnvatten som faller över vallarna och kornet som utgör merparten. Beroende på om man räknar på gården eller tallriken ändras också relationerna, i så fall till köttets fördel.
Så kan man fördjupa diskussionen, och komma till ökad förståelse för sammanhangen. Men det är Coops reklammakare inte intresserade av. När konsumentkooperationen byggdes upp fanns ett bildningsideal, det gör det inte längre.
När Coops tillförordnade hållbarhetschef Anneli Bylund som försvar säger att Coop ”älskar kött” är det verkligen inte vad som framgår av företagets reklam.
Coop framstår som en mycket tveksam köpare av nötkött, varför över huvud taget befatta sig med en så farlig produkt. Man ser svartgula radioaktivitetsskyltar framför sig ovanför köttdisken.
Det är ju riktigt att nötkött ger betydligt större klimatpåverkan än gris och kyckling. Det märks också i Coops recept där, i de fall det finns kötträtter, särskilt kyckling används. Grisen, som också är ett klimatsmart alternativ, kommer lite oförtjänt i bakgrunden.
Att svensk grisuppfödning i mycket stor utsträckning använder biprodukter från livsmedelsindustrin som foder har folk i allmänhet ingen aning om. Att en biogasanläggning på gården bidrar i klimatarbetet vet de inte heller.
Här kan branschen, från stallar till butik, göra mycket mer för att lyfta fram positivt klimatarbete. Men då måste jordbruket ha med sig även handeln som lyfter fram det svenskproducerade köttet efter förtjänst. Dåligt pålästa marknadsförare gör ingen nytta.