”Ett köttben i Stockholm, ett livsverk i Sollefteå”

I år är det 50 år sedan Thorbjörn Fälldin tillträdde som Sveriges statsminister. Den 8 oktober 1976 var en historisk dag för Sverige. Thorbjörn Fälldin bröt ett 44-årigt socialdemokratiskt maktinnehav.

Den regeringsförklaring han presenterade för svenska folket bar eko av Centerpartiets starka förankring i de små företagens villkor och kraft.

Från riksdagens talarstol förkunnade Thorbjörn Fälldin att ”ansträngningarna att undanröja krångel och onödig byråkrati skall fullföljas. Myndigheternas uppgiftskrav gentemot företag, kommuner och enskilda minskas och förenklas. Den enskildes ställning gentemot myndigheterna behöver förstärkas.”

Det är ett perspektiv på samhället som är lika aktuellt och nödvändigt nu som då.

Samtidigt som Ida Gabrielsson står i Aktuellt och för femtioelfte gången inskärper att Vänsterpartiet inte kommer att släppa fram en regering utan vänsterpartistiska ministrar och utan Vänsterpartiets politik sitter jag och fördjupar mig i ett ärende från Norrlands inland.

Utanför Sollefteå har en pensionär velat avverka 20 hektar av sin skog. Det har han velat sedan den 16 juni 2019 då han skickade in en avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen, alltså för över sju år sedan. Men någon avverkning har det inte blivit av.

Varför?

Jo, skogen bedöms vara ett fortplantningsområde för lavskrika. Det är en fågel som finns i riklig mängd från Berings sund i öster till Atlantkusten i väster. Den svenska populationen verkar vara stabil sedan mitten av 1990-talet och beräknas för närvarande uppgå till cirka 50 000 par. Att fågeln inte alls är ovanlig eller utrotningshotad spelar ingen roll. På rödlistan finns den dock med i samma hotkategori som älgen. 

Lyckligtvis har skogsägaren denna gång fått domstolen, i första instans, på sin sida gällande ersättning och samhället ska ersätta den ekonomiska förlusten med 1 847 831 kronor, jämte ränta och uppräkning enligt konsumentprisindex. 

Är allt bra så?

Inte alls. För det första vet vi inte om domen står sig. För det andra finns den samhällsekonomiska förlusten kvar. Den inställda avverkningen innebär förlorade jobb i hela värdekedjan från avverkningslag till industri, förlorade förädlingsvärden och förlorade skatteintäkter i flera led. För det tredje är det ju vansinnigt att en fågel som inte är utrotningshotad utan som det finns gott om stoppar en avverkning. 

Till viss del har Tidö-regeringen gjort situationen bättre. I våras röstade riksdagen ja till en ersättningsrätt men den kräver grönt ljus från EU. Blir det nej krävs omtag. Det är också oklart hur ersättningen ska beskattas – som inkomst av kapital eller som inkomst av näringsverksamhet. I det sistnämnda fallet kan skattesmällen bli avsevärd. Tidö-regeringens ändringar av artskyddsförordningen gällande fåglar verkar dessutom inte ha fått önskat resultat. Omtag krävs.

Den kamp som Skogssverige har behövt föra mot ett orättfärdigt artskydd på skogsägarnas bekostnad kan också vara en västanvind om den svenska naturrestaureringsplanen ändras med Miljöpartiet i Rosenbad. Då kan vi tala om avverkningsstopp på över miljonen hektar.

Samtidigt som jag läser domen från Sollefteå läser jag också annat. En av Wokecenterns främsta tillskyndare lägger på Dagens industris debattsida ut texten om sakpolitiken som Centerpartiet ska kräva. Där heter det att Centerpartiet inte kan nöja sig med  ”ett köttben åt centerpartistiska skogsbönder”.

Jag får konstatera att det som är ett köttben i Stockholm är ett helt ekonomiskt kretslopp och ett arbetslivs besparingar i Sollefteå. Hur kan man uttrycka sig så okänsligt om en av Sveriges viktigaste basnäringar – och landsbygdens ekonomiska ryggrad?

Det är nog så illa ställt att det är nu eller aldrig som landsbygdscentern – partiets själ och hjärta – måste göra sitt vägval och stå för det. Det centerparti som står upp för landsbygden, skogsbruket, maskinlagen, skogsindustrierna, jordbruket, de små företagen och friheten på landsbygden måste punkt för punkt gå igenom de två totalpaket som presenteras för Elisabeth Thand Ringqvist och välja det erbjudande som ger mest.

Från barnbordet i Centerpartiet kommer det att skrikas om att Sverigedemokraterna diskvalificerar ett av buden. Håll då huvudet kallt och förklara att Ulf Kristersson bara blir beroende av Sverigedemokraterna om Socialdemokraterna säger nej till förhandlingar. Det blir då Socialdemokraternas svek, inte Centerpartiets.

I den fjärde statsministeromröstningen kommer Vänsterpartiet att sitta med trumfkorten på hand. Då kan Centerpartiet ha att välja mellan ett totalpaket från Vänsterpartiet – eller nyval. Det vore en katastrof. Det är nu det gäller att antingen pressa S eller välkomna alliansens pånyttfödelse.

För femtio år sedan slog Fälldin fast att hans regering skulle ”bekämpa byråkratisering och krångel samt arbeta för decentralisering”. Den regeringsförklaringen behövs igen.