facebooktwittermail d

”Brittisk mat är full av svenska mervärden”

Innebär flytten till England att jag nu behöver vänja mig vid sämre mat? Inte alls – att döma av kampanjerna i matbutikerna, skriver Renate Larssen.

Full kundvagn i matbutik.
”Köp brittiskt” är uppmaningen till konsumenter i Storbritannien. FOTO: DANIEL LEAL/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

”Köp svenskt” heter det i Sverige. I Storbritannien, däremot, heter det ”köp brittiskt”. För en svensk som är van vid att se svenska flaggan på livsmedel är det en omställning att se unionsflaggan på allt från köttfärs till broccoli.

I åratal har jag fått lära mig att det är viktigt att äta svenskt eftersom svensk mat är världsledande på objektiva värden som miljöpåverkan, antibiotikaanvändning och djurskydd. Innebär flytten till England att jag nu behöver vänja mig vid sämre mat?

Inte alls, att döma av kampanjen Love British Food. Den listar några av fördelarna med att köpa brittisk mat.

Listan känns märkligt bekant: Kortare transportsträckor, säsongsbaserade varor, ett av världens bästa djurskydd, låg antibiotikaanvändning, öppna landskap, spårbarhet och livsmedelssäkerhet. Förutom korta transportsträckor och öppna landskap, som ju utan tvekan har lokal relevans, så låter de övriga argumenten mest som goda anledningar att köpa svenskt snarare än brittiskt.

Sverige står sig bättre än Storbritannien avseende både antibiotikaanvändning och djurskydd, till exempel. Även om båda länder ligger långt under EU-snittet för antibiotikaanvändning så ligger Sverige på en betydligt lägre nivå än Storbritannien, och har dessutom färre problem med resistenta bakterier. I Storbritannien är det tillåtet att slakta djur utan bedövning om det sker med religiöst motiv, medan Sverige har stränga krav på bedövning vid all slakt.

Om Love British Food-kampanjen enbart handlade om att premiera livsmedel utifrån kvalitetsmått så borde den uppmana britterna att köpa svenska varor i stället. Men ”köp inhemskt”-kampanjer handlar mindre om objektiva mervärden och mer om ett slags matpatriotism. Ett sätt att se till att medborgarnas pengar stannar i landet och främjar arbetstillfällen här i stället för där, oavsett var här respektive där ligger.

I Storbritannien, till exempel, köper var femte konsument mer brittiskt efter Brexit och majoriteten gör det för att stötta landets ekonomi snarare än för att maten i sig är bättre.

Ändå frontas ”köp inhemskt”-kampanjer både i Storbritannien och i Sverige av argument om öppna landskap, antibiotikaresistens och djurskydd snarare än nationalekonomi. I ett frihandelsälskande Nordeuropa är matpatriotism ovant, och matprotektionism ofint. Frågan är bara hur mycket dessa rationella argument biter på konsumenterna.

Undersökningar i både Storbritannien och i Sverige visar att de flesta konsumenter är mer praktiska än idealistiska. Pris och smak avgör vilken vara som hamnar i korgen i minst lika hög utsträckning som ursprung och kvalitet.

Så om kvalitetsargument inte förändrar konsumtionsvanor, vad återstår då för ett land som Sverige där den inhemska livsmedelsproduktionen har svårt att konkurrera med billiga utländska alternativ? Det är en fråga som lär bli högaktuell under höstens ekonomiska kris.