Som syns i reportaget från England i detta nummer finns det vitt skilda åsikter om ett utträde vore bra eller inte, precis som när Sverige röstade om medlemskapet i EU för över 20 år sedan.
Britterna pressar ett formsvagt EU
Det stora europeiska integrationsprojektet har det jobbigt just nu. Efter en lång period med växande antal medlemmar och ökande samverkan kärvar det ordentligt. Det tydligaste och mest akuta exemplet är Storbritannien som går till folkomröstning om medlemskapet i EU den 23 juni.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Flera officiella instanser och många analytiker varnar de brittiska bönderna för att lämna EU. Till exempel Agra Europe presenterar en analys som säger att de brittiska lantbrukarna förlorar mycket på ett uttåg. Det bygger på att direktstöden väntas bli betydligt lägre än nu, i värsta fall endast hälften.
Däremot förväntas olika miljöstöd öka, men inte så att det kompenserar fullt ut. Detta skulle drabba får- och köttdjursuppfödare hårdast. Naturligtvis arbetar britterna redan hårt med att öppna nya handelskanaler som kan ersätta jättemarknaden EU, för ingen vet hur ett nytt avtal med EU kan komma att se ut.
Oavsett varningarna tycks en majoritet av lantbrukarna vilja lämna unionen. De som propagerar för ett Storbritannien utanför EU vill ha ett brittiskt självbestämmande och är rejält trötta på byråkrati och bestämmelser från Bryssel. Dessutom är de skrämda av utvecklingen i unionen. Och där finns en poäng.
EU har haft svårt att hantera flyktingkrisen, och är upptaget med att hålla ihop konstruktionen. Risken finns att EU drabbas av dåligt minne och glömmer sin historia. Att bilda en union var ett sätt att skapa fred. En kraftfull gemensam jordbrukspolitik krävdes för att lyfta ett sönderslaget jordbruk och usel livsmedelsförsörjning. Det har gått lång tid sedan andra världskriget och minnet av både kriget och svälten förbleknar. Det finns en liten risk att EU-projektet havererar och den gemensamma jordbrukspolitiken med den.
Men där är vi inte ännu. Med avregleringen av och det politiska ointresset för det svenska jordbruket i början av 1990-talet i minnet har EU trots sina brister varit en pålitligare partner än svenska staten.
Den bästa garanten för att jordbruket fortfarande kommer att väga tungt i EU är Frankrike med ett betydande jordbruk och en vilja att understödja det. Storbritannien har oftast varit mindre intresserat men för att undvika den oreda och möjliga dominoeffekt som kan följa vore ett nej till utträde tryggast.
I juni är det fotbolls-EM. Den 23 juni vet såväl de brittiska lagen som Sverige om de går vidare till åttondelsfinalerna. Valvakan blir lika oviss som en fotbollsmatch, och konsekvenserna av ett utträde ur EU blir betydligt större än ett fiasko på planen. Det blir spännande.