facebooktwittermail

Bredbandsstödet borde ha utformats annorlunda

Risken finns att utbyggnaden på landsbygden försenas om en aktör får det mesta av stödet, skriver Mikael Sleman. 

Bredbandsstödet kunde ha gjort mer nytta för landsbygden med en annan konstruktion. FOTO: STEFAN LINDBLOM/BLT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

 Mycket vatten har runnit under broarna sedan IP-Onlys dåvarande VD 2015 på DN-debatt självsäkert hävdade att det både är föråldrat och ensidigt att ropa på staten för investeringsmedel för bredbandsutbyggnaden. Det går att bygga utan stöd- ”det handlar om vilja”

Jag har ingen anledning att argumentera mot detta men kan konstatera att när nu staten satsar 1,6 miljarder kr för ändamålet det är detta företag som ”står först i kön” och gör anspråk på hela det tillgängliga stödet.  Varför skulle man förresten inte göra det när man nu kan och får? Ingen skuld kan här läggas på IP-Only.

Fredrik Borg hänvisar i ATL den 7 oktober till regeringens bredbandsstrategi och att det av denna framgår att bredbandsutbyggnaden i första hand ska vara marknadsdriven. Här tror jag dock inte att Fredrik lägger samma innebörd i detta som regeringen. En utbyggnad av en aktör som till väsentlig del sker med statligt stöd kan väl inte sägas vara marknadsdriven? Det kan för övrigt noteras att det i regeringens strategi framhålls som viktigt att inte privata investeringar trängs ut av offentliga initiativ. Är det inte just detta som här riskerar att ske?

Hur utfallet av fördelningen av stödet blir vet vi väl inte när detta skrivs så hur ”lönsamma” projekt IP-Only lyckas att få ihop går inte att bedöma men det borde vara ställt utom allt tvivel att bolaget har bättre förutsättningar än de flesta andra som konkurrerar om dessa medel att styra sina investeringar till de områden som ger det bästa ekonomiska utfallet. Inte heller detta kan dock bolaget klandras för.

Min största oro är att IP-Only, som skedde med bredbandsstödet i Landsbygdsprogrammet, tilldelas medel för en utbyggnad som man sedan inte mäktar att genomföra. Medel som annars kunde ha gått till aktörer och områden där ett bidrag hade gjort skillnad och givit resultat.

Avslutningsvis kan sägas att den kritik som jag framför i min artikel inte i första hand ska ses som riktad mot en privat eller annan aktör utan mera mot det regelverk som nu ligger till grund för fördelningen av de statliga medlen.

Mikael Sleman

Projektledare fiberbyggnationer