”Brasilien – störst på träkol och först med fossilfritt stål”

Brasilien är världens största producent av träkol. I Sverige finns numera bara en, Vindelkol, som ATL skrivit om tidigare.

Vad används då träkolet till? Brasiliansk matlagning må vara känt för ”churrasco”, den brasilianska grillen. I varje hus finns en ”churrasqueira” och i många lägenheter också. Men det är inte främst till grillning, som träkol används.

Vi ska nu titta lite närmare på några av Brasiliens största producenter av träkol, stålbolaget Gerdau och stålbolaget Aço Verde do Brasil.

Brasiliens största stålbolag, Gerdau, med en årlig stålproduktion på 14 miljoner ton 2021 enligt World Steel Association, är också Brasiliens största producent av träkol. Januari till mars i år producerade Gerdau nästan lika mycket stål som hela Sverige förra året. Bolaget är huvudsakligen skrotbaserat, men har tre masugnsverk i delstaten Minas Gerais, som eldas med träkol.

Gerdaus träkol kommer från odlad eukalyptus på 254 000 hektar. Det motsvarar en fjärdedel av Skåne. Till detta hör 90 000 hektar med naturreservat.

Praktiskt taget ingen vedråvara i Brasilien kommer från vanlig skog, utan är likt salix odlad på vad som annars vore betes- eller åkermark. Detta, tillsammans med skrotverken gör att Gerdau som helhet har ett utsläpp av koldioxid på 0,9 ton per ton stål, väsentligt under de 1,9 ton som är snittet i världen.

Just användandet av biomassa i ståltillverkning, gör Brasilien ovanligt och detta trots att Brasilien är nionde största stålproducenten i världen (Sverige på plats 36). Sveriges sista masugn som eldades med träkol blåstes ut så sent som år 1966, två år innan historien om nästa företag föddes.

Aço Verde do Brasil (AVB), som betyder Grönt Stål i Brasilien, i den nordliga delstaten Maranhão startade helt fossilfri integrerad ståltillverkning år 2015. På mer än 160 000 hektar odlas 90 000 med eukalyptus medan 70 000 hektar är naturreservat. Eukalyptus för träkol blir skördemogen på sex till sju år och förser deras masugn och stålverk med träkol och biobränsle. Produktionskapaciteten är 600 kiloton valsat stål per år.

”AVB blev som första stålverk i världen för två år sedan certifierat av SGS ”carbon-neutral” enligt ISO Standard och GHG Protocol”, berättar Sandro Raposo. Han är chef för ESG, det vill säga att han ansvarar för hållbarhetsarbetet, på bolaget. 

Han fortsätter: ”AVB släpper ut 0,02 ton koldioxid per ton stål som produceras. Det kan jämföras med World Steel Association som rapporterade ett globalt genomsnittligt utsläpp på ungefär 1,9 ton koldioxid per ton stål under år 2022.”

Av restprodukterna från järnverket och med biomassa som bränsle tillverkar ett systerföretag fossilfri cement.

Ungefär två tredjedelar av allt stål i Brasilien tillverkas med masugn och syrgaskonverter. Cirka tre fjärdedelar av detta framställs med stenkolskoks, och en fjärdedel med träkol. Brasilien, liksom Sverige har inga egna fyndigheter av metallurgiskt stenkol, utan allt importeras. Träkolet däremot är en inhemsk råvara.

Sandro Raposo berättar att Brasilien skulle kunna producera mer än 30 miljoner ton fossilfritt stål om man planterade mer eukalyptus. Idag finns emellertid en kamp om vedråvaran eftersom Brasilien också använder odlad eukalyptus till papper.

Brasilien är också världens största exportör av papper- och pappersmassa. Med detta sagt, används bara en procent av Brasilien för produktion av eukalyptus idag, avslutar Sandro Raposo. 

En vetenskaplig artikel från den 15 maj i år visar att kostnaden för att minska koldioxidutsläpp med biomassa kan vara negativ i Brasilien. Av de olika utvecklingsvägarna till fossilfritt stål år 2050, är träkol det bästa i samtliga av artikelns scenarier. Direktreduktion med grön vätgas är en teknik endast på vägen dit i forskarnas modell. Författarna poängterar att alla länder har olika förutsättningar och att detta gäller för Brasilien.

Elisabeth Wetterlund är professor vid Luleå tekniska universitet och en av författarna till en artikel från 2021 som lyfter fram träkolets fördelar i fossilfri stålproduktion i Sverige.

”Svenskt träkol kan vara fördelaktigt ur kostnadssynpunkt för järn- och stålindustrin, men risken finns för kraftiga regionala prisstegringar på bioråvaror”, kommenterar hon.

Träkol är fossilfritt och släpper inte ut någon fossil koldioxid. Det kol som finns där har träden hämtat från luften med hjälp av solenergi. Det är grön energi, på samma sätt som biodiesel och etanol är det. Ibland är skapelsens eller evolutionens sätt att producera nyttigheter mer effektivt än laboratoriets.

Jag har läst att det i Sverige finns en vana hos LKAB, Vattenfall och SSAB, att upprepa påståenden som detta från Martin Lindqvist, vd för SSAB: ”Det första fossilfria stålet i världen är inte bara ett genombrott för SSAB, utan det visar också att det faktiskt är möjligt att göra denna omställning och avsevärt minska stålindustrins koldioxidavtryck.”

Deras svenska Hybrit-projekt har erhållit statliga bidrag på någon miljard och har en ansökan hos Energimyndigheten om ytterligare 4,9 miljarder kronor för att utveckla ståltillverkning med direktreduktion med grön vätgas. Om det är möjligt och lämpligt, har kritiserats hårt av bland andra professorerna Magnus Henreksson och Christian Sandström.

Påståenden om att Hybrits stål blir det första fossilfria stålet i världen, kan som alla säkert förstår, omöjligen stämma om man har Brasilien som utblickspunkt.