Kedja efter kedja går ut med att de ska pressa priserna på mat. Att maten blivit dyrare beror troligen i större utsträckning på oroligheterna i omvärlden, än att kedjorna tagit chansen att gå med högre vinst. Prispressen riskerar därför att påverka lantbrukaren, och varför får inte bra mat kosta pengar?
Det är bra att vi har en lönsam dagligvaruhandel. Det stärker livsmedelsproduktionens roll i samhället. Det som inte är bra är att dagligvaruhandeln har en maktcentralisering och stor möjlighet att sätta en ohållbar prispress på leverantörerna.
Nu ser vi att flera politiker sätter press på dagligvaruhandeln för att sänka priserna. Att pressa handeln kommer innebära att resten av kedjan pressas, troligen på bekostnad av lantbrukaren.
Svenskt lantbruk har många mervärden och styrkor. Att producera bulk till ett så lågt pris som möjligt, är inte en av dem. Andra länder gör det bättre.
Nu när livsmedelsstrategin ses över hörs höga röster för att den svenska produktionen ska öka och svenskt lantbruk ska leverera så mycket bulk som möjligt till en internationell marknad. Lönsamheten ska stärkas genom storleksrationalisering och ökad intensifiering.
Just det, storleksrationalisering och intensifiering, har varit svaret på frågan “hur ska vi bli mer lönsamma i svenskt lantbruk” sedan 1940-talet. Resultatet av det är en drastisk minskning av antalet lantbrukare, ohållbar uppdelning av djur och växtodling och en ökad användning av kemikalier och konstgödsel.
Har lantbruket verkligen blivit lönsammare? Har vi levande landsbygd i hela landet? Har vi mat så vi klarar oss vid en kris? Knappast. Men maten har blivit billigare, så från det perspektivet så har strategin varit mycket lyckad.
Nu ser vi återigen politiker som uttalar sig om att maten måste bli billigare, vilket i förlängningen innebär precis samma politik som styrt lantbruket till där vi är idag. Matpriserna existerar inte i ett vakuum, utan påverkas av omvärlden.
Många politiker verkar inte heller förstå att stora delar av svensk livsmedelsproduktion och förädling är baserad på mervärdesproduktion och inte lågpris. Att från politikerhåll då gå ut och uppmana till prissänkningar och att välja lågpris, är att skjuta hela den svenska livsmedelsstrategin i sank. Det är helt verklighetsfrånvänt.
Vi har all förståelse för att många lider av de höga matpriserna, men vi behöver politiker som tänker långsiktigt. Vi vill se en annan inriktning av livsmedelsstrategin och en annan politik för lantbruket.
Vilket lantbruk vill vi ha i Sverige? Vill vi att de mindre mjölkgårdarna i Norrbotten ska finnas kvar? Vill vi ha spannmålsodling även i mellanbygd och inte bara skog? Vill vi att det ska finnas betande djur även på slätterna? Vill vi ha fler lantbrukare?
För oss är det självklart att det är den utvecklingen vi vill se. Men det kommer inte att leda till billigare mat.
I slutändan handlar det om den eviga frågan: Varför får inte bra mat kosta?
