Hanna Marie Björklund

Sedan 2009 har Sverige ett mer omfattande strandskydd än tidigare, på en nivå som gör att det i dag kränker äganderätten för en rad människor och påverkar glesbygden negativt.

Det svenska regelverket för strandskydd, som reglerar vad man får bygga och inte på ett visst avstånd från vattenmiljöer, har funnits sedan 1975. Det skulle förhindra omfattande exploatering av stränder och se till att det fanns naturområden tillgängliga för allmänheten.

År 2009 infördes en skärpt lagstiftning till så kallat utvidgat strandskydd. Det innebar exempelvis att människor som ägde mark i berörda områden plötsligt fick nya regler att förhålla sig till. Trots att deras mark redan var bebyggd och således knappast kan anses vara allmän.

Detta skedde helt utan att de fick någon ersättning från staten för sina förlorade värden. Ändringen skapade mycket ilska, även hos offentliga instanser. 112 kommuner har överklagat den nya lagen.

Missnöjet blev så omfattande att det togs till rättsliga åtgärder. Först avslogs överklagan i ett regeringsbeslut 2018 och av Högsta förvaltningsdomstolen 2019. Nästa steg är att Justitiekanslern ska pröva kravet. Därefter finns det en sista möjlighet i form av Europadomstolen, dit man kan överklaga efter det att det egna landets lagar nått vägs ände. Det kan alltså komma att hända under nästa år.

Är då det här överklagandet rimligt? Vid första anblick kan det låta hedervärt med strandskydd för att skydda biotoper och säkra tillgång till vacker natur för alla. Men är verkligen situationen i Sverige i dag att vi har för få orörda miljöer vid vatten med en massa utrotningshotade arter?

Finland kallas ofta för de tusen sjöarnas land, men Sverige har faktiskt fler sjöar totalt sett, och en mycket stor del av dessa har obebyggda stränder och är inte särskilt hotade.

Strandskyddet nämns ofta som en glesbygdsfråga. Strandskyddet innebär ytterst ett slags naturreservat i miniformat kring alla vattendrag. Naturen ska skyddas från mänsklig påverkan så mycket som möjligt. Människor som lever i och med sin närmiljö, som brukar sin natur aktivt och är med och formar den, ses här som något enbart negativt.

Reglerna om strandskydd trycker tillbaka människan från en allt större del av landet för att tränga ihop oss närmare tätorter. Det kan man tycka är negativt eller positivt, men det är ett faktum att det blir konsekvensen. Det är vidare problematiskt ur äganderättsligt perspektiv att människor som redan äger mark och fastigheter förlorar brukanderätt till dessa utan ersättning.

Om Europadomstolen kommer till slutsatsen att det nuvarande svenska strandskyddet inte är förenligt med lagen så har regeringen två val, antingen böta och betala ersättning eller rulla tillbaka regelverket.

Oavsett om fallet tas upp eller inte känns det andra alternativet som en politisk fråga som borde drivas av alla partier i riksdagen som påstår sig värna om landsbygden. Och, för den delen, äganderättens principer.

112 kommuner har överklagat det svenska strandskyddet – nu senast till Europadomstolen. Det är bra, oavsett hur det går med fallen, skriver ATL:s ledarskribent Hanna M Björklund.

Reglerna trycker tillbaka människan från en allt större del av landet, skriver ATL:s Hanna M Björklund.

Rätt att svenska strandskyddet överklagas

Företagande

112 kommuner har överklagat det svenska strandskyddet – nu senast till Europadomstolen. Det är bra, oavsett hur det går med fallen, skriver ATL:s ledarskribent Hanna M Björklund.