Många av er som läser den här krönikan identifierar er nog som lantbrukare eller bönder. Oavsett vilket begrepp ni valt, orden beskriver för de flesta ungefär samma sak. För mig var den bilden otroligt tydlig när jag var liten, baserad på min pappa och alla de andra bönderna i vår by: Stora gröna stövlar, varseldetaljer och kepsar med loggor från alla de stora lantbrukskooperativen.

Det var enkelt då, när min värld var vår lilla by. Innan jag hade hunnit flytta i väg och lära mig den hårda vägen att bonde betydde något annat för de nya människor jag träffade än vad det betydde för mig. Värst av allt var att inse att det fanns de som inte brydde sig alls.

I dag finns det människor som i ena sekunden beklagar sig över att gemene man inte har någon personlig koppling till matproduktion för att i nästa beklaga sig över att lantbruket effektiviserats så mycket under de senaste 70 åren. De som beklagar sig över att åkrar rätats och dikats. De som inte förstår hur jord- och skogsbrukare haft mage att plantera gran på gamla ängar och tall varhelst det gått. De som beskyller lantbrukare för att utarma och förbruka i en galen jakt på pengar.

Att staten en gång i tiden gav order om skiften, i flera omgångar, har glömts bort. Lika så att staten premierade barrträd framför lövträd, storskalig produktion framför småskalig och effektivisering i såväl odling som djuruppfödning. Jakten på pengar, som lantbrukare beskylls för, har den enskilda bonden aldrig haft tid för. Bonden har varit upptagen med att dansa efter någon annans pipa.

Frans Timmermans, EU:s nuvarande klimatkommissionär, har flera gånger motiverat de omtvistade förslag som EU-kommissionen lagt under de senaste åren med att påstå att hans generation är skyldig framtida generationer en stor omställning. Ansvarsfrågan går väl att diskutera men behovet av hänsyn till miljö och klimat går inte att ifrågasätta. Hur man väljer att göra det, vem som får ta kostnaden och vad man väljer att lägga som insats i spelet, går däremot att diskutera.

Insatsen som EU-kommissionen för tillfället valt att spela med är inte bara tilliten till den demokratiska union som står förebild för resten av världen utan också det kulturella arv som våra landsbygder är ­uppbyggda av. Det kulturella arv jag bär på. Varför, är rätt fråga att ställa här.

Svaret är inte att det görs för att min generation enhälligt bett om förslag som vissa får att låta som det enda alternativet för det är inte sant. Det finns flera vägar att gå när det gäller att lösa problematiken vi står inför men det väljer EU-kommissionen och de organisationer den i stor utsträckning valt att lyssna på att inte se.

Svaret är i stället att man misstror skogs- och jordbrukares drivkrafter för produktion. Frans Timmermans och hans påhejare tror fortfarande att bönder är ute på en galen jakt efter pengar. De tror bönderna är beredda att missbruka och förbruka naturresurser.

Sanningen är att skogs- och jordbrukare inte har tid med någon galen jakt på pengar. De är fortfarande upptagna med att tvingas dansa efter någon annans pipa.

Student vid Sveriges lantbruksuniversitet i Ultuna och praktikant på LRF:s Brysselkontor

Skogs- och jordbrukare beskylls för att missbruka och förbruka naturresurser i en galen jakt på pengar. Det finns det inte tid till. Lantbrukaren har fullt upp med att följa order, skriver ATL:s Anna Ek.

Skogs- och jordbrukare beskylls felaktigt för att missbruka naturresurser.

Krönika: ”Bönder tvingas än en gång dansa efter andras pipa”

Skog

Skogs- och jordbrukare beskylls för att missbruka och förbruka naturresurser i en galen jakt på pengar. Det finns det inte tid till. Lantbrukaren har fullt upp med att följa order, skriver ATL:s Anna Ek.