I inlägget hyllade han sina barn och de personer i hans närhet som hjälper honom. ATL ringde upp frågade hur han får livspusslet att gå ihop.
Singel, fyrabarnsfar och bonde – så går det ihop
”Att vara ensamstående förälder med fyra barn på heltid och vara bonde, då kan det bli lite pysslade ibland…”. Så började Thomas Jönssons inlägg på Facebookgruppen Lantbrukaren, som han skrev en oktoberkväll under tröskningen.
Thomas Jönsson är 44 år och driver stutuppfödning på familjegården som gått i arv i generationer sedan 1700-talet. Gården ligger två mil söder om Östersund. Där bor även hans föräldrar som hunnit bli 81 och 91 år, samt barnen Jennifer 17 år, Anna 10 år, Erik 8 år och Alex 5 år.
[BILD]
– Jag har varit ensamstående i 3,5 år nu. I början var det tänkt att jag och de tre yngre barnens mamma skulle ha delad vårdnad, men det gled över i att jag hade dem mer och mer, och sedan 1,5 år har jag dem på heltid. Barnens mamma flyttade till en annan stad, så numera är barnen bara hos henne någon helg då och då, berättar Thomas.
Som en extramamma
Äldsta dottern Jennifer, från ett tidigare förhållande, har bott med Thomas på heltid sedan fyra år. Då flyttade hennes mamma till södra Sverige, men dottern valde att bo kvar med pappa. Thomas kan inte nog lovorda henne.
– Jennifer har alltid varit så förståndig, det har inte varit en enda dumhet. Även när jag var sambo var hon som en liten extramamma. De andra barnen tyr sig till henne och har en fin respekt för henne.
Men han poängterar att han aldrig har tvingat henne att ta hand om syskonen eller hjälpa till i lantbruket. När hon var liten var hon ofta med i ladugården och än i dag hjälper hon periodvis till. Även de yngre barnen hjälper till efter bästa förmåga.
– För någon månad sedan införde vi ett städschema. Det har funkat riktigt bra. Tisdag, torsdag och söndag hjälps vi alla åt att plocka, torka av och dammsuga. Det tar bara någon halvtimme.
Men middagsmaten slipper de laga, där gör Thomas mamma en hjälteinsats varje dag. Även hans pappa, som hunnit fylla 91 år, bidrar. Han plockar ägg, hämtar posten och gör i ordning utomhus på gården.
– Ända fram till i fjol körde pappa ut till stutarna varje dag när de var på bete för att se till dem, men nu har han slutat köra bil, så den biten har jag tagit över.
”Det värsta jag har gjort”
Thomas skickar 50 stutar per år och har totalt 100 i omlopp. Gården är på 60 ha skog och 20 ha åker, samt arrende på 80 ha åker med vall och spannmål. Som 18-åring tog Thomas mer eller mindre över gården när fadern gick i pension, men hade även andra jobb på sidan om. Han är utbildad möbelsnickare och har prövat på jobb som slöjdlärare, avbytare och fabriksarbetare.
– Fabriksarbetet var nog det värsta jag har gjort. Det kändes som ett fängelse.
Arbetet som lantbrukare tycker Thomas är väldigt flexibelt, något han uppskattar. Han drygar ut inkomsterna med att köra en del entreprenad. Det gör att han har haft råd att investera i en bra maskinpark, något som inte hade varit möjligt annars.
LÄS ÄVEN: Han tror på nötterna
Nyligen byggde Thomas ut lösdriften och mottagningsstallet för kalvarna. I och med det sparar han ett par timmar per dag och kan göra klart mycket kvällen innan. Det betyder att han kan få iväg barnen till skola och dagis utan att stressa på morgonen. Yngste sonen Alex kommer till dagis vid halvniotiden på morgonen och Thomas hämtar honom mellan fyra och halv fem på eftermiddagen. Han försöker tajma ihop det med Jennifers buss som kommer från Östersund och stannar i Brunflo.
– Det går inte så många bussar åt vårt håll, så det blir en del hämtning och pusslande.
Hjälp från de närmaste
Något Thomas skulle önska att han kunde lägga mer tid på är läxläsning, men än så länge klarar de tre yngre barnen sig bra, de har inte så mycket läxor. Jennifer har klarat hela sin skolgång på egen hand. ”Jag har haft en enorm tur som har så fina barn”, säger han än en gång och tillägger att han tror att det är lättare att ha fyra barn än ett i hans läge. De har alltid varandra och leker väldigt bra ihop.
Thomas har en bror och en syster som bor i närheten och som är en viktig del i hans och barnens liv.
– De hjälper mig med barnen när det kör ihop sig och kan även rycka in på gården. Clas Öden, en bonde från Brunflo, är också en sådan person som är helt gudomlig. Det är aldrig något problem, han finns alltid där, som nu i trösktider.
Thomas har även en säsongsanställd dräng som jobbar från april till november. Han är ny i lantbruket och en duktig maskinist.
På frågan om han ibland önskar att han hade ett vanligt jobb som han kunde gå hem ifrån svarar han bestämt nej. Han tror att han kan vara mer närvarande än många andra föräldrar med ”vanliga” jobb. Enda gången det känns lite tungt är när han sitter med pappersarbetet sent på kvällarna. Det är det ständigt dåliga samvetet. Annars går det riktigt bra att dra runt ett lantbruk och en familj med fyra barn.
– Det går ihop och vi har allt vi behöver, sedan åker vi inte på utlandssemester varje år direkt.
LÄS MER: Gränsen går när närmandet är oönskat